Obotlig tidsoptimist

Just nu väntar jag på att silviakakan i ugnen ska bli klar. Så extremt typiskt mig. Lovade att baka till dagens match som går av stapeln om knappt fyra timmar, eftersom jag haft några lediga dagar i veckan. Tänkte bakat i onsdags, i torsdags och så slutligen igår, men då somnade jag i soffan. Så nu, i grevens tid, hoppas jag innerligt att den blir bra så jag slipper panikbaka en ny.
 
Jag befinner mig hem-hemma för att spela den första kvalmatchen. Ska bli väldigt kul och spännande idag, då vi möter Valinge som vi aldrig mött förut. De vann sin serie så jag antar att vi kan ställa in oss på tufft motstånd. Kul blir det oavsett, serien är vunnen och nu är allt annat en bonus även om vi givetvis vill vinna. 
 
Jag åkte hem i torsdags för att vara med på fotbollsträningen. Det var fantastiskt kul att träna fotboll igen, saknar det verkligen när jag är i Kalmar. Ryggen var inte lika nöjd med träningen som jag, den tjurar fortfarande efter kiropraktorbesöket, men vad tusan - det som inte dödar, det härdar.
 
Just nu har jag det ganska gött ändå, sitter här i fåtöljen och lyssnar på Håkan på högsta volym. Lite lagom nervös, men inte mer än att det är hanterbart. Den sedvanliga uppladdningen med pasta väntar, sedan är jag redo. 
 
Med förra helgen i färskt minne...
 
/A.
 
 
 

Skjut mig i huvet

När tentaångesten knackar på samtidigt som höften och foten känns som att de hör hemma på en tant 75+, då är den enda lösningen att slänga böckerna i väggen och ägna den resterande delen av kvällen åt att äta godis i soffan. Rationellt? Det kan diskuteras? Nödvändigt? Definitivt. 
 
Gårdagens match slutade med oavgjort, varken vi eller Westbo bjöd publiken bestående av 309 (!) personer på någon målfest. 0-0. En rolig match att spela i alla fall, med klassisk derbystämning i andra halvlek. Ett oavgjort resultat betyder att vi nu har allt i våra egna händer inför nästa helg då vi, vid vinst, vinner serien. Känns spännnade och väldigt roligt, samtidigt som det givetvis hade varit extremt roligt om vi hade avgjort det i helgen. 
 
Tenta på lördag innebär att nästa vecka blir en riktig mastodontvecka med plugg upp över öronen. Ångesten kom, som sagt, och knackade på alldeles nyss. Det enda rätta är egentligen att ägna söndagkvällen åt att plugga, men nej, jag väljer att göra precis tvärtom. Humöret är inte på topp med tanke på kroppens status. Höften kändes helt okej innan matchen igår, men idag känns den allt annat än okej - både den och foten protesterar högljutt. Antar att det betyder att jag har ytterligare en vecka med få löppass och desto fler pass på gymmet framför mig. Huvudsaken är att jag är fit for fight till helgen, men nu börjar jag bli less på det här - jag vill kunna springa hur mycket jag vill! 
 
Movits däremot, det är bra grejer, här med låten som just nu går på repeat här hemma. Skjut mig i huvet!
 
 
/A.

Nervositet

Jag ska inte ljuga. Jag är rejält nervös nu.
 
Imorgon väntar Westbo United. Vinner vi, är vi seriesegrare och får därmed kvala till division 1. Förlorar vi, har vi inte längre saken i egna händer. Inte nog med att det är "seriefinal", det är dessutom derby. Det kommer bli tufft det här, fram till klockan 15.00 imorgon ska jag endast fokusera på att äta, dricka och hålla mig frisk. Man vet att det är en viktig match när hypokondrin visar sig. Är det inte lite tjockt i halsen...? Bilden här under visar några av de som imorgon ska stå på planen iklädda RÅs LB-dressen, redo att kämpa för de viktigaste 3 poängen någonsin. Nu nedrans, nu kör vi!
 
 
/A.
 

Serieledning

Ledig dag. Smaka på orden. Vilken fantastisk grej! Mitt 13 dagar långa arbetspass är nu över och jag njuter av en ledig dag. Veckan som gått har inte blivit alls som planerat träningsmässigt, men blev bra ändå. Löpningen har dessvärre inte hunnits med, nu när fotbollen har dragit igång igen. Hunnits med, är egentligen fel uttryckt, då jag anser att man alltid har tid att springa en sväng. Det är nog snarare så att benen inte riktigt har hunnit vänja sig vid fotbollsplanen vilket har resulterat i väldigt slitna ben. Hur som haver, igår var det match! Efter vinst med 2-1 har vi nu tagit över förstaplatsen i tabellen. Känns lite smått overkligt, men fantastiskt roligt.
 
Efter matchen var det dags för ett efterlängtat event, nämligen klubbens 80-årsjubileum. Det blev en härlig kväll med god mat och härlig dans med det bästa sällskap man kan tänka sig. Mina kära, kära lagkamrater, tillika bästa vänner. Bilden nedan är tagen för ett par veckor sedan, men får ändå illustrera gårdagen, som spenderades med de här + några till. 
 
 
Fick förresten en kommentar med en fråga om #sockerfriaugusti. Jo tack, det går bra. Kunde med enkelhet avstå tårtan som serverades till efterrätt igår, liksom kladdkakan som stod på bordet i förrgår. Det enda riktigt jobbiga är att inte få äta kaviar till det obligatoriska frukostägget. Visst är jag sockersugen emellanåt, men den värsta abstinensen har faktiskt lagt sig.  
 
/A.

Om helgen ändå kunde vara lite längre

Min semester är slut. Imorgon påbörjar jag mitt 13 dagar långa arbetspass med början i min favoritaffär; lanthandeln. Dagarna med beachfotboll i Åhus har varit precis lika bra som de brukar vara. Tillsammans med 10 taggade brudar kan det inte bli annat än bra. Torsdagen och fredagen ägnade vi åt att göra precis vad vi ville, det vill säga lite trixande med bollen på stranden, lite grill och lite chill.
 
 
 
Gårdagen ägnades åt gruppspelet, där vi vann gruppen med fem vinster och en förlust. Vidare till A-slutspel där vi idag åkte ut i åttondelsfinalen på straffar. Alltid tråkigt att förlora, men samtidigt är vi nog alla nöjda ändå - det är ju faktiskt mest (eller egentligen enbart) en kul grej. 
 
Och kul, det hade vi! 
 
Jag, Emelie och en halv Malin mellan två av dagens matcher.  
 
Förutom x antal minuters kamp om bollen på en sandstrand hann vi även med en löprunda på fredagkvällen. 7 kilometer med sådär lätta ben som uppenbarar sig alltför sällan. Fötterna har tejpats hårt och har överlevt sanden. En blå lilltå är den enda skadan i år, även om det löjligt nog gör nedrigt ont. 
 
Nu sitter jag här framför datorn med en kaka i handen och laddar inför morgondagens jobbpass. Lite tröttare, lite gladare och lite brunare. Tack för i år Åhus, vi kommer tillbaka. 
 
/A.
  

Runt, runt, runt

Midsommarhelgen går mot sitt slut. Efter en trevlig gårdag, en lång sovmorgon och en seg eftermiddag var det dags för träning. Tog det säkra före det osäkra och valde löpskorna istället för de väldigt instabila fobtollsskorna. Runt, runt, runt en fotbollsplan med en hårt tejpad fot. 8 kilometer gjorde mig lite uttråkad, men framför allt glad över att foten ändå känns helt okej.
 
Imorgon blir det förhoppningsvis fotbollsmatch, denna gång med två tejpade fötter. Dagens lilla runda var inte särskilt omväxlande, men jag fick i alla fall lite underhållning i form av pågående fotbollsträning... 
 
 
/A.

Inte världens bästa dag

Igår var det som sagt dags för match, blev vinst med 2-0. Jag spelade 35 minuter och stukade sedan foten. Vet inte om det är positivt eller negativt att det inte är vänstern, som det brukar vara, utan istället högern. Har varit skönt att slippa oroa mig för högerfoten när jag spelat fotboll, men nu blir det tejp på båda fötterna, samt en himla massa tid på balansplattan. Att dagen på jobbet med 8 timmars städning blev lite mindre festlig med en svullen och blå fot, behöver jag nog knappast tillägga.
 
Tur att jag är en erfaren fotvrickare. Ge mig en vecka, så kan jag nog springa igen. En vecka utan löpning/fotboll är ingenting egentligen, men just nu är frustrationen stor över att inte kunna göra vad jag planerat. Dagens intervallpass byts ut mot vila i fåtöljen framför tvn. Eller lite styrketräning för överkroppen. Just nu lutar det åt det första alternativet. 
 
På återseende, när humöret är bättre. 
 
/A.
 
 
 

Slutkörd

Känslan av total trötthet och en önskan om att få ägna en hel vecka åt att bara sova, uppkommer när två intensiva pluggveckor avslutas med en tenta följt av broderns bröllop. Här nedan, en något hysteriskt stirrande Alexandra med en av gårdagens två huvudpersoner. 
 
 
Idag lyckades jag ignorera fyra alarm och vaknade 12.30, utan att känna mig särskilt utsövd. Åt lunch och lade mig i solen och vilade. Sprang 5 kilometer med pigga ben som gärna hade fortsatt en bit till, och åkte sedan med Malin och kollade på när b-laget spelade.
 
Men, åter till träningen. På självaste nationaldagen spelades årets vikttigaste match. En derbymatch där vi drog vinstlotten. 3-1 har nog aldrig känts så skönt! När man åker 40 mil för att spela en match, känns vinsten faktiskt ännu lite viktigare. Min egen insats var inte något att hurra för, men en vinst mot Westbo United, är alltid en vinst mot Westbo United... 
 
Om ni har en stund över, kommer här ett tips på ett inlägg som skulle kunna vara skrivet av mig, då jag delar dessa åsikter till punkt och pricka. En av mina favoritbloggare säger sitt om tränings/bloggvärlden. Läs det här!
 
/A.
 
 

Halvfart

Tack för alla kommentarer i inlägget om Götborgsvarvet! Med det sagt lägger jag nu Göteborgsvarvet 2013 till handlingarna och väljer därmed att sluta vara sur, irriterad och besviken. 
 
I söndags var det, som jag tidigare nämnt, dags för ytterligare en match! Det blev en riktig kämpamatch, där vi efter ett mål (nej, nej, det var inte jag som gjorde det) i sista minuten lyckades vinna med 2-1. Andra halvlek kändes bra för min del, var faktiskt den enda halvleken i år som jag hittills har känt igen mitt gamla jag. Kroppen mådde ganska bra under tiden matchen pågick, var dock väldigt stum i låren efteråt. 
 
Igår blev det en välförtjänt vilodag, och det lutar åt att jag hoppar över träningen även idag. Är otroligt trött både mentalt och fysiskt och känner att en kväll i soffan nog gör mer nytta än en timme på gymmet. Imorgon blir det nya tag då jag åter ska hoppa i löparskorna och se om benen är med på noterna. Har även lovat Linda att köra ett "riktigt mördarpass" med henne på gymmet. 
 
Idag känns verkligen som en sådan dag när allt går lite på halvfart. Vaknade av att det åskade och regnade imorse, möttes av en mycket trött människa i spegeln, gick till skolan under ett paraply och landade sedan här i soffan med tanken att läsa lite konkurrensrätt. Än så länge har jag inte kommit längre än till tanken, men snart så!  
 
/A.
 
 
Update: somnade i soffan och sov bort pluggtiden. Vaknade och kände för att vara lite huslig och baka. Sagt och gjort. Kanelbullarna ska nu avnjutas framför Biggest Loser, det är så nära träning jag kommer idag. 
 
 

Med rivmärken i färskt minne

Det är dags för match! Sitter med vattenflaskan bredvid mig och försöker ladda mentalt inför eftermiddagens drabbning. Det är inte något enkelt motstånd vi står inför idag, men de ska minsann få sig en rejäl match. 
 
Med förra årets möte i färskt minne blir det genast enklare att tagga till. En kaotisk match med ett felaktigt bortdömt mål, med hätsk stämning både på- och utanför plan, en utvisad tränare och en Alexandra som var ytterst nära att göra saker man inte får göra på en fotbollsplan. Men, det var andra spelare som ordnade det icke-tillåtna istället för mig...
 
 
Solen skiner och det är perfekt fotbollsväder. Vi kanske till och med kan våga hoppas på att få spela på riktigt gräs idag och slippa konstgräset ett litet tag? Konstgräs i all ära, men det finns ingenting som slår känslan av att spela på riktigt gräs. 
 
Åter till vattnet. 
 
/A.

Låt det vara något litet

Det blir inte alltid som man tänkt sig. 
 
Sprang 20,5 kilometer igår, otroligt tunga sådana. Märkligt hur dagsformen kan variera så mycket. Efteråt kom illamåendet. Tvingade i mig lite att äta och lade mig sedan i soffan för att bara andas och undvika att kräkas. Förstår inte varför jag nu, för andra gången under kort tid, blivit så illamående efter långpass? Det var tungt passet igenom, men jag sprang ändå i ett lågt tempo så borde inte slita så hårt på kroppen. 20,5 kilometer i 5,17-tempo.
 
Efter någon timme skulle jag resa på mig. Kände något konstigt i låret. Strax ovanför knät, på insidan av låret sitter en punkt som ömmar när jag trycker på den, och som stramar varje steg jag tar. Alla planer på att röra benen idag är avstyrda. Två dagar till seriepremiär och jag håller alla tummar jag har för att det ska vara något högst tillfälligt. 
 
Jag har verkligen inte tid för skador. Verkligen inte nu.
 
/A.

Två matcher, två lag, två resultat

Så var helgens två matcher avklarade! Idag var det Oskarsström som stod för motståndet i en match som slutade 3-3. Ingen kanonmatch, men jag tycker ändå att det går framåt, dock långt kvar innan det är så bra som det borde kunna bli. Hade en otroligt dålig känsla i kroppen, de hängiga dagarna tidigare i veckan har definitivt satt sina spår.
 
Hade en trevlig kväll igår, med hemmagjorda hamburgare och massa prat med några av brudarna från laget, hos stackars Malin som spenderade kvällen på golvet med ryggskott. Om någon har tips mot extremt ond rygg kan ni ju skriva det här så jag kan vidarebefordra. ;)
 
Tänkte snart ge mig iväg till den nyss nämnda madamen igen för en kväll i soffan med handen så långt bort från godisskålen som möjligt. Har gått med på något så dumt som ett godisförbud. Drygt en vecka utan godis och jag uppvisar ett beteende som skulle kunna tillhöra någon som varit utan en betydligt starkare drog än socker. Jag skulle lätt kunna leva på enbart socker. Tur att jag har ett stort träningsintresse och en gnutta självdisciplin - annars hade jag rullat fram för längesedan...
 
Ett litet tips såhär i förbifarten syns på toppen av gröten här nedan. Egengjort mandelsmör. I med mandeln i mixern och mixa tills det blir krämigt. Inte det minsta desperat i sökandet efter ett substitut till godiset...
 
 
/A.
 
 

Kroppen kräver vila

En galet slapp vecka i skolan är till ända. Den galet slappa skolveckan har bidragit till en galet oslapp träningsvecka. Efter 5 pass på gymmet och 2 fotbollsträningar vill kroppen vila nu, och det ska den få också!
 
Morgonen bjöd på 20 minuters mosande av benen bland vikterna, följt av 30 minuter på löpbandet. För första gången någonsin, var det inte särskilt tråkigt att springa på bandet. Ett par veckor till med snö, och jag kanske kommer tycka om det till och med?
 
Imorgon bär det av hemåt, hoppas att benen orkar med promenaden till stationen tidigt på morgonen. Väl hemma ska jag bara ta det lugnt hela dagen, och träffa Sandra och eventuellt några fler brudar från laget på kvällen. Så himla längesen sist! Och söndag. Match! Första träningsmatchen med det "nya" laget sedan ihopslagningen, ska bli både kul och spännande. Hoppas med andra ord på lindrig träningsvärk efter dagens pass, så att benen verkligen är löpdugliga på söndag.
 
Passade på att ta en liten spännisbild på gymmet innan i veckan. Alltid kul att kunna se framsteg svart på vitt i jämförelse med äldre bilder.
 
 
Nu, tar jag fredag med allt vad det innebär. Film, chill, och så hörde jag det ryktas om kladdkaka. Helt okej för mig!
 
/A.
 

Psykbryt

Nu kommer ett förmodligen ganska rörigt inlägg. Varför? Tillvaron är just nu ganska rörig.
 
Helgen spenderades som sagt i Kalmar med studerande på agendan. I måndags eftermiddag efter två vansinnigt långa och tråkiga föreläsningar tog jag mitt pick och pack och styrde kosan hemåt. En snabbvisit på ett dygn med plugg, byte till vinterdäck, kvällspromenad med min kära Malin, ett besök hos bror och nyfödd bebis och så sist men absolut inte minst - viktigt möte och fotbollsträning. Med andra ord ett ganska intensivt dygn.
 
Fotbollen blir inte vad den varit förut, men jag tror det kommer bli bra ändå. Fantastiskt roligt att spela fotboll igen i alla fall, även om inomhusfotboll inte riktigt är min grej. Att sedan sätta mig i bilen klockan 21.00 och köra i tre timmar var dock inte riktigt lika fantastiskt.
 
Att vakna idag var definitivt inte fantastiskt. Så fruktansvärt ont i halsen. Jag tror inte att jag ljuger om jag säger att jag aldrig förr haft så ont i halsen. Har satt i mig ett helt paket fisherman, ett halvt paket zyx och tre koppar tre, utan resultat. Det och lite feber har verkligen satt mitt tålamod på prov idag. Tenta på tisdag nästa vecka, pluggar halvt ihjäl mig, men just nu känns det inte som att det spelar någon roll hur många timmar jag än lägger ner på skiten. Vansinnigt dåligt upplagd kurs och orimligt mycket uppgifter på orimligt kort tid. Har alltid sett mig själv som en stresstålig person, men nu sätts verkligen psyket på prov. Psykbrytet väntar bakom hörnet, gör mitt yttersta för att undvika det så länge som möjligt.
 
Hoppas innerligt att halsen är bättre imorgon och att febern bara är på tillfälligt besök. Vill inte bli sjuk nu, kan inte bli sjuk nu. Om det inte hade varit för det intensiva plugget och det nyss nämnda tillståndet hade jag tagit kontakt med ett fotbollslag här i Kalmar direkt, kände igår hur mycket jag verkligen har saknat det. För så är tanken - att träna i Kalmar och spela matcher hemma... Gymmet i all ära, men ingenting går upp emot en boll, en plan och att springa sig svettig utan att ens märka att man har sprungit.
 
 
/A.
 

Det måste kännas i ditt hjärta på riktigt

Det måste vara på liv och död. Det måste kännas i ditt hjärta på riktigt.
 
Det måste kännas i ditt hjärta på riktigt.
 
Just nu känns det otroligt mycket i hjärtat. Laget jag spelat i sedan jag var 6 år gammal är på väg att lösas upp. Blir sentimental och har löjligt lätt till blanka ögon.
 
Idag är det den näst sista hemmamatchen på planen jag spenderat oräkneliga timmar på. Planen jag skrattat och gråtit på. Där mitt ledband gått av. Där jag delat ut, och fått många armbågar när domaren inte har sett. Planen där jag varit glad och förbannad. Där jag sprungit med lätta ben och bra kondition och där jag flämtande sprungit ut till sidlinjen och med väsande stämma frågat efter min astmamedicin. Omklädningsrum där så mycket har diskuterats. Fotbollen. Som jag har varit så otroligt trött på vissa stunder, men som jag har älskat så innerligt däremellan. Som har gett mig några av mina allra bästa vänner. Idag känns det i hjärtat. Alldeles för mycket för att vara bra, och alldeles, alldeles på på riktigt.   
 
Maskinen. Ni är egentligen fruktansvärt dåliga. Men ibland får ni till det. Det måste kännas i ditt hjärta på riktigt.
 
  
/A.
 
 
 

En förhoppning om 3 poäng

Söndag. Match. Jag är definitivt inte på humör för att förlora.
 
Det är rörigt i huvudet just nu. Skolstarten och lägenhetsletandet är det som tar upp mest tid. Var på Ikea igår och investerade i lite köksredskap, till köket jag ännu inte har.
 
Men, hoppet är det sista som överger människan! Om en vecka börjar nollningen (som jag är måttligt exalterad inför) och en lägenhet hade verkligen inte varit fel att ha då. Men det löser sig väl, det gör det alltid!
 
Roar mig med att kolla in utbudet av gym i Kalmar. Vilket ställe ska jag välja att bli biffig på? Beror kanske lite på var jag kommer bo också i och för sig. Har även lite funderingar på att börja spela fotboll i Kalmar, men än så länge är det bara i funderingsstadiet. Det är ännu väldigt oklart hur det blir med det kära laget här hemma, får väl avvakta och se hur framtiden ser ut för RefteleÅS damlag...
 
Hur som helst, matchdags! En väldigt viktig match då vi ligger lite pyrt till i serien för tillfället. 3 poäng skulle dock reda upp situationen lite. Hoppas på pigga ben idag efter gårdagens vilodag. En vilodag som nog var ganska välbehövd med tanke på förkylningen som härjar.
 
Idag är det ta mig tusan 3 poäng som gäller. Allt eller inget - in i fotbollsbubblan!
 
 
/A.
 
 
 

Dagar

Måndag. Om två veckor bör jag befinna mig i Kalmar, och jag står fortfarande utan lägenhet.

Backar tillbaka tiden några dagar. Lördag och match. Ville så gärna vinna, men det är inte alltid viljan räcker till. Vi förlorade med 2-0... Fortsatte sedan med en utgång på kvällen, trots att vi mycket hellre hade haft en seger att fira än en förlust att sörja.

Och idag, har jag feber. Dock mindre nu än imorse så det finns hopp om framtiden. Vill så gärna träna! Springa långpass, intervaller, träna fotboll, ja jag vill till och med gymma! På onsdag är jag fit for fight igen, I can feel it!

Bilden här nedan är från lördagens förfest. Mallan och jag, kommer sakna den bruden när jag flyttar - tur att jag inte har mer än drygt två timmar hem med tåget.

/A.


Matchdags

Match mot Egnahem väntar i eftermiddag. Förlorade mot dem sist, dags för revansch!

/A.


Grötigt

Tänk att ett litet (nåväl...) lår kan ställa till det så för både kropp och själ.

Planerad löpning blev promenad. Imorgon är det ändå match som gäller. Hej och hå...

Sveriges nationaldag firas bäst i en buss på väg hem efter en vinst. SNÄLLA, låt det bli så.

Insåg tidigare idag hur skadad jag har blivit av alla träningsbloggar och tidningar. På ICA i frukosthyllan. Vad slank ner i min korg om inte havre och quinoagröt? Det ska tydligen vara fantastiskt nyttigt. Jag som inte ens gillar gröt.

Snart 3 veckor utan godis. Bara 6 år, 5 månader och 1 vecka från mitt rekord. Inte en godisbit mellan 12 och 18,5 års ålder. Tänker fira mina 3 veckor med en tallrik gröt imorgon, oj så gott det ska bli...

Slutfunderat för ikväll. Hoppas på att kunna somna innan framtidsångesten knackar på. Den brukar göra det såhär dags.

Sova och vakna laddad för match med ett smärtfritt lår? Yes. It's a deal.

/A.


Och på den sjunde dagen...

Dagarna springer förbi, så var det alltså söndag IGEN! Det var ju alldeles nyss jag satt med måndagsångest tycker jag. Men idag slipper jag den, för imorgon är det min lediga måndag! :)

Helgen har innehållit lite av varje. (för att uttrycka mig på småländska) Jobbade i fredags kväll och igår. Åkte till gymmet båda dagarna efter jobbet! Igår var jag där med Sandra, körde ett riktigt bra styrkepass där armarna verkligen fick bekänna färg. 2 set på varje övning och 12 repetitioner på tyngsta möjliga vikt. Istället för att vila mellan övningarna sprang/hoppade vi upp och ner på stepbrädan och sedan bytte vi ut det mot att hoppa hopprep i högt tempo. Det resulterade givetvis i hög puls och väldigt darriga armar som skulle försöka manövrera hantlarna - DÅ fick vi kämpa.

Åkte sedan hem, duschade och åkte till
Magda på spelkväll. En bra lördag helt enkelt!

Idag? Vilodag. På den sjunde dagen ska man väl vila, eller hur är det? ;)

/A.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0