Hej klassiker!

En del människor är tekniska, kan koppla in alla tänkbara prylar utan några tveksamheter. En del är duktiga på att dansa och entrar varje dansgolv med självförtroende. Andra tycker om att prata inför publik och blir sällan nervösa inför sådana uppdrag. Jag känner mig på rätt plats när jag tar på mig mina träningskläder, travar iväg till gymmet eller till fotbollsträningen, eller när jag tar på mig löparskorna och ger mig ut i spåret. Då är jag i mitt rätta element. 

 

Nacken blir bättre för varje dag som går, inatt vaknade jag inte fullt så många gånger som föregående nätter. Jag smörjer in nacken som en tok och tror faktiskt att det hjälper. Det är fortfarande inte helt lätt att ha koll på vad som händer till vänster om mig, men det tar sig, så att säga.

 

Jag gav mig faktiskt tillåtelse att svettas lite igår. På en cykel på gymmet svettades jag rejält i 50 minuter. Med huvudet strikt rakt fram. Körde 5+4+3+2+1+2+3+4+5 minuter där motståndet ökade i takt med att tiden minskade. Den där 1-minutaren var inte att leka med, där kan vi prata om mjölksyra! Efter 50 minuter stressade jag hem, åkte iväg för att bokföra (jag och Hannah ska sköta bokföringen för en organisation här i Kalmar nu framöver) och sedan hem till Bonde söker fru.

 

Det där med att jag är i mitt rätta element, att jag verkligen trivs i träningssammanhang, var något jag tänkte på när jag satt där på min cykel. Det passerade ett antal personer som jag känner igen, varav några var uppdressade och närmast festsminkade. Trots min omatchande klädsel och mitt svettiga ansikte med mascara under ögonen kände jag mig helt bekväm. Att jag inte var fixad på något sätt spelade absolut ingen roll. Jag är på gymmet för att träna, inte för att vara snygg, och jag är mer än okej med att människor jag känner ser mig svettig och mindre vacker. För just där är jag i mitt rätta element. 

 

/A