Before they put me in a coffin I've got things to say

Här kommer ett inlägg som inte alls har någonting med träning att göra. Som inte heller handlar om musik som får mig att känna lyckokänslor som är svåra att beskriva i ord. Det handlar om något som stört mig under en lång tid - något som är långt mycket viktigare än kilometertider och mjölksyra.
 

Jag har blivit en sådan som är tämligen aktiv i sociala medier. Facebook, Twitter, Instagram osv. De har sina sidor de där sociala medierna, mestadels positiva, men även en del negativa. 

 

Som många andra har jag såväl nära vänner som ytligt bekanta bland vännerna på Facebook. På sistone har flera ytligt bekanta (tack och lov) delat och gillat inlägg som har sin grund i den debatt om pepparkaksgubbar och Disneys censur som råder. Vissa inlägg är väldigt ytliga, i stil med "vi som vill ha kvar Kalle Anka som det ska vara" medan andra inlägg får mig att börja koka av ilska när jag läser.

 

De som gillar de ytliga inläggen har förmodligen ingen större tanke bakom det, utan gillar rent instinktivt med grund i att "saker ska vara som de alltid har varit". Men så finns de hatiska inläggen. Som tar våra "fina traditioner" till försvar som om det gällde liv och död. Som drar in moskéer, böneutrop och kriminalitet bland invandrare i debatten om några bortklippta dockor. Saker som dessa skribenter direkt eller indirekt påstår att varje enskild invandrare ligger bakom. "Snart är det väl rasistiskt att ha en vit iPhone..."

 

Till er vill jag säga: Tänk efter lite. Till er som bryr er så fantastiskt mycket om att Disney väljer att ta bort en mörkhyad docka från Kalle Anka: Stackare som inte har någonting vettigare att ägna er åt. Till er som känner er kränkta över att våra värdefulla fina traditioner förstörs av detta "förfärliga" ingrepp: Skärp er. 

 

Jag kan inte för mitt liv förstå hur det här kan ge upphov till en så stor debatt. En debatt där alltför många gömmer sina rasistiska åsikter bakom försvarandet av traditioner. Jag tycker inte att det gjorde någonting att dockorna fanns där då jag tidigare inte tänkte på dem som någonting annat än dockor i en tecknad film, men jag bryr mig inte heller det minsta om att de tas bort (Kalle Anka är väl ändå det sömnpiller som är svårast att stå emot sett till hela julhelgen?). Jag ställer mig därför ganska neutral i frågan om de bortklippta scenerna, är varken för eller emot. Reaktionerna som följer ställer jag mig däremot definitivt inte neutral till; smygrasismen i dess renaste form.

 

Det är den första och förmodligen sista gången som ett inlägg av den här karaktären publiceras i denna blogg... Det är år 2012, och det finns alltså fortfarande de som anser att värdet hos en människa är beroende av hudfärg, ursprung och religionstillhörighet. Det är skrämmande. Om facebookflödet speglar verkligheten blir jag rädd för mänskligheten.

 

Imorgon är det jag som firar jul och kollar på Kalle Anka utan att störa mig på att några dockor är bortklippta, för vet ni vad? Det är inte det som är jul för mig.

 

God Jul kära vänner, och andra som jag inte ens känner. 

 

/A.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0