Uppladdning inför det där varvet
Packar väskan. Ringer brodern och försäkrar mig om att han fått med sig startbevisen, så att nummerlapparna säkert hämtas ut i tid. Ringer Mathilda. Försöker komma fram till vilken tid vi behöver åka. Dricker vatten. Går igenom sista-minuten-tips på Göteborgsvarvets hemsida. Blir nervös. Dricker lite mer vatten.
Är nog så redo jag kan bli just nu. Formen är (självklart) oviss, men nu är det bara att tuta och köra, det får helt enkelt bära eller brista.
Vid halv två imorgon bär det av på en runda runt Göteborg. May the force be with me.
Hoppas på samma härliga känsla imorgon, som efter förra årets varv...
/A.
Grill och chill
Dagen började med sovmorgon, följt av min nya favoritgröt. Fiberhavregryn, hallon, kanel, ingefära, salt, toppad med banan och keso. Mycket gott!
Efter en lång föreläsning väntade sedan en överraskning från Craft i brevinkastet. Väldigt välkommet och väldigt passande inför helgens bravader.
Sedan var det dags för grillpremiär här i Kalmar. En engångsgrill, lite korv med bröd och några härliga människor är allt som krävs för att förgylla en onsdagskväll.
Avslutade dagen med några lugna kilometer tillsammans med Linda. Det allra sista passet inför helgen. Trots att det var ett kort och lugnt pass och inte direkt kändes som träning, var det skönt att få jogga lite och få bekräftat att benen fortfarande vet hur man gör när man springer. Här nedan, Linda, och i bakgrunden självaste ölandsbron.
/A.
Match och träningsplanering
Har precis kommit hem efter avslutad match, vinst med 2-0. Jag kan därmed andas ut något, foten höll och kommer med största sannolikhet vara fit for fight till helgen. Är alltid lite nervöst att spela fotboll de sista dagarna innan ett lopp, ett snedsteg händer så lätt...
Om ett par timmar är det dags att åka tillbaka till östkusten. Känner mig inte jättemotiverad till att köra drygt 20 mil, men ska ändå bli skönt att komma tillbaka till ordentliga pluggrutiner igen, hur härligt det än är att vara hem-hemma.
Veckan som kommer är det fokus på att vila och att äta bra. Träningsplaneringen är lite knivig en sådan vecka, är lite osäker på hur jag ska lägga upp det. Som det ser ut nu:
Måndag: Lätt löpning 5-10 km
Tisdag: Fotbollsträning
Onsdag: Vila
Torsdag: Vila/lätt löpning ca 5 km
Fredag: Vila/lätt löpning ca 5 km
Lördag: Göteborgsvarvet
Söndag: Fotbollsmatch
Måndag: VILA
Hur gör ni inför lopp? Helvila dagen innan eller försöker ni väcka benen med några få kilometer?
/A.
Sliten
Sitter i fåtöljen framför tvn och tar igen mig efter en eftermiddag och kväll på jobbet. Alltid lika trevligt att återse min kära lanthandel och prata med stamkunderna.
Innan jag gick på dagens arbetspass genomförde jag det sista lite längre löppasset innan Göteborgsvarvet. Känslan i kroppen var definitivt inte på topp, känner mig riktigt sliten för stunden. Men, en lugn vecka hoppas jag kommer göra kroppen redo att springa 21 kilometer snabbare än någonsin förut. Igår vaknade jag med ont i höften och i skrivande stund drar det härligt i baksida lår. Livet som fotbollsspelare/löptränande betyder kort och gott: krämpor.
Efter dagens 15 kilometer var det nedrigt skönt att få slänga mig ner på gräsmattan, dricka lite vatten och, för en gång skull, stretcha lite. Stretching ja, det känns att jag inte är 16 år längre... ;)
Schleten.
/A.
Kvartsmaran avklarad
Det började bli jobbigt redan vid fem kilometer. Tror nästan att det var en större utmaning för psyket än för kroppen. I mål på plats nummer 8 av 54 startande kvinnor, på 47,04. Mitt livs första kvartsmaraton är därmed avklarat! Just nu grämer jag mig dock över att jag inte sprang liiiite fortare, då den som vann sprang på 45,22, vilket betyder att bara en minut snabbare hade resulterat i att jag hade kunnat plocka ett antal placeringar. Men strunt samma, det var ju faktiskt mest en kul grej och ett bra träningspass inför Göteborgsvarvet.
47,04 ger ett snitt på 4,28 min/km. En tid som jag är ganska nöjd med i nuläget, men som ska förbättras rejält framöver. Några minuter borde lite kvalitetsträning med intervaller och snabbdistans kunna ordna. Nu är det slutjoggat!
Löpfrisyr och osminkat är inte det bästa för utseendets skull, men ibland måste det praktiska få vinna över fåfängan... Vi var taggade och välmatchade inför loppet iaf, snygga eller ej. ;)
Avslutade med en glass i solen. Årets första kulglass smakade extra bra efter 10,5 svettiga kilometer...
/A.
Spontanitet
Imorgon ska jag springa Värnamo kvartsmara.
Sponanitet är bra, då slipper man vara nervös i onödan. Inte förrän nu.
Har aldrig någonsin tävlat på den sträckan, vet därför inte riktigt vad jag har att vänta (bortsett från den självklara vansinnigt jobbiga spykänslan). Ser det som ett bra träningspass inför Göteborgsvarvet och hoppas att jag inte behöver skämmas alltför mycket över resultaten som publiceras i lokaltidningen som varenda kotte inom 5 mils radie läser, typ.
Nu ska jag äta godis och "ladda". Laddandet är i själva verket givetvis bara en anledning att få äta lite extra godis...
/A.
Låt det vara något litet
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Sprang 20,5 kilometer igår, otroligt tunga sådana. Märkligt hur dagsformen kan variera så mycket. Efteråt kom illamåendet. Tvingade i mig lite att äta och lade mig sedan i soffan för att bara andas och undvika att kräkas. Förstår inte varför jag nu, för andra gången under kort tid, blivit så illamående efter långpass? Det var tungt passet igenom, men jag sprang ändå i ett lågt tempo så borde inte slita så hårt på kroppen. 20,5 kilometer i 5,17-tempo.
Efter någon timme skulle jag resa på mig. Kände något konstigt i låret. Strax ovanför knät, på insidan av låret sitter en punkt som ömmar när jag trycker på den, och som stramar varje steg jag tar. Alla planer på att röra benen idag är avstyrda. Två dagar till seriepremiär och jag håller alla tummar jag har för att det ska vara något högst tillfälligt.
Jag har verkligen inte tid för skador. Verkligen inte nu.
/A.
En stundtals väldigt sjuk värld
Vaknade 06.00, släpade mig upp och gjorde en tallrik gröt. Kollade sedan på Nyhetsmorgon och förfärades över det som visades. Bilderna från Boston med bomber mitt i folkmassan är sjukt skrämmande. Så ofantligt obehagligt att det kan ske. Jag vill så gärna tro att världen är god, att alla vill varandra väl. I London på OS i somras var jag faktiskt väldigt orolig och nervös över allt prat om terrordåd, trots den enorma säkerheten kring OS. Men, ingenting hände, tack och lov. Kan inte för mitt liv förstå vem som frivilligt vill förstöra oskyldiga människors liv. S.j.u.k.t.
Efter frukosten var det i alla fall dags för mig att rasta benen lite. Segt och tungt från första steg. Det tog 3 kilometer innan huvudet vaknade till liv, men benen var dessvärre kvar i drömmarnas värld under hela rundan. 15 otroligt tunga kilometer á 5,18. Efteråt ångrade jag mig självklart inte, det gör man ju aldrig, men måtte benen vara mer på hugget om drygt en månad (hjälp?) då Göteborgsvarvet går av stapeln. Efter avslutat pass, svettig och med Smålands mest nyvakna ansiktsuttryck...
Efter frukosten var det i alla fall dags för mig att rasta benen lite. Segt och tungt från första steg. Det tog 3 kilometer innan huvudet vaknade till liv, men benen var dessvärre kvar i drömmarnas värld under hela rundan. 15 otroligt tunga kilometer á 5,18. Efteråt ångrade jag mig självklart inte, det gör man ju aldrig, men måtte benen vara mer på hugget om drygt en månad (hjälp?) då Göteborgsvarvet går av stapeln. Efter avslutat pass, svettig och med Smålands mest nyvakna ansiktsuttryck...
/A.
Mitt livs snabbaste mil!
Kände inte alls för att springa igår när kvällen började närma sig. Tvingade på mig kläderna och gav mig iväg. Dealade med mig själv och gav mig tillåtelse att springa lugnt och inte särskilt långt. Inledde med en kilometer på 04:56 och fortsatte sedan med en på 04:49. Pigga ben efter några dagars löpvila. Höjde tempot lite och fick upp flåset lite. Kollade på klockan och ändrade planerna. Lugnt och kort byttes ut mot vad som skulle bli en snabb mil.
Lade i ytterligare en växel och fokuserade på en kilometer i taget. Musiken lade av så jag fick fokusera på mina egna något ansträngda andetag istället.
Med 500 meter kvar till 10 kilometer skrek framför allt magen av smärta (varför?) men jag lyckades få benen att fortsätta. Mer eller mindre kraschade i diket och ringde min kära bror och försökte flåsande få fram tiden. UNDER 45 MINUTER, och bäst av allt, den kan förbättras med tanke på mina ganska lugna inledande kilometer!
1. 04:56
2. 04:49
3. 04:30
4. 04:35
5. 04:30
6. 04:25
7. 04:22
8. 04:20
9. 04:09
10. 04:06
Lade i ytterligare en växel och fokuserade på en kilometer i taget. Musiken lade av så jag fick fokusera på mina egna något ansträngda andetag istället.
Med 500 meter kvar till 10 kilometer skrek framför allt magen av smärta (varför?) men jag lyckades få benen att fortsätta. Mer eller mindre kraschade i diket och ringde min kära bror och försökte flåsande få fram tiden. UNDER 45 MINUTER, och bäst av allt, den kan förbättras med tanke på mina ganska lugna inledande kilometer!
1. 04:56
2. 04:49
3. 04:30
4. 04:35
5. 04:30
6. 04:25
7. 04:22
8. 04:20
9. 04:09
10. 04:06
Förvånad över vad som fanns i benen begav jag mig hemåt, med ett leende som stannade där resten av kvällen. Märkligt det där, att det går att prestera när man minst anar det!
/A.
Att nästan blåsa bort
Segt huvud och seg kropp. Twittrade lite i hopp om pepp. Läste om andras löpning för att försöka finna motivation. Den infann sig aldrig, så fick plocka fram disciplinen medan vinden ven utanför fönstret. På med dubbla underställ, vantar, mössa, skidjacka och reflexväst. För mycket kläder för en löprunda den 19e mars, tänker ni? Ni tänker alldeles rätt, kan jag då avslöja.
Ett par kyliga kilometer inledningsvis, men sedan önskade jag att jag lämnat vantarna hemma. 7 kilometer á 4:43. Pigga ben efter några dagars löpvila, alltid gött! Att jag höll på att blåsa bort är en annan sak, men motvind får väl ses som gratis träning. Positiva tankar, i alla fall såhär i efterhand. ;)
Nu väntar flera koppar kaffe och en uppgift om sinnesmarknadsföring som ska lämnas in imorgon, men som ännu inte påbörjats. Ute i sista stund, precis som vanligt. Tänkte gjort den igår men valde att skjuta på det i hopp om att den skulle vara roligare att göra idag. Jag borde förstås vetat bättre...
Ett par kyliga kilometer inledningsvis, men sedan önskade jag att jag lämnat vantarna hemma. 7 kilometer á 4:43. Pigga ben efter några dagars löpvila, alltid gött! Att jag höll på att blåsa bort är en annan sak, men motvind får väl ses som gratis träning. Positiva tankar, i alla fall såhär i efterhand. ;)
Nu väntar flera koppar kaffe och en uppgift om sinnesmarknadsföring som ska lämnas in imorgon, men som ännu inte påbörjats. Ute i sista stund, precis som vanligt. Tänkte gjort den igår men valde att skjuta på det i hopp om att den skulle vara roligare att göra idag. Jag borde förstås vetat bättre...
/A.
Långpanna
Igår stod långpass på programmet, och vilket pass det blev sen! Förstår inte riktigt vad som händer, men på något sätt har min alternativa träning när löpning legat lite halvt på is på grund av foten, gett resultat. Igår var det väldigt pigga ben som sprang omkring i Kalmar. Vaden skötte sig, solen sken och det var till och med lite för varmt med underställ.
Tanken var att hålla 5,30-tempo. Men, det kändes alldeles för lätt! Benen fick helt enkelt bestämma, och mellan kilometer 11 och 13 var jag ostoppbar. Kändes som att jag flög fram utan någon som helst ansträngning. Så otroligt längesedan jag upplevde löpingen på det sättet. Men, lyckan var kortvarig. Kramp i magen á la slutet av Göteborgsvarvet i slutet av Avenyn hälsade på de allra sista kilometerna. Det efterföljande illamåendet höll sedan i sig i ett antal timmar.
Så glad över att jag orkade hålla ett, för mig, helt okej tempo under så lång tid. Nu ska långpassen utökas med en kilometer i veckan, så ska jag nog lyckas ta mig runt det där varvet i år också. Tack kroppen, fortsätt gärna såhär!
Idag mötte jag upp pensionärerna på gymmet vid halv sju. Blev ett pass för armar, axlar och rygg. Ikväll väntar fotbollsträning på den fantastiska sega och sena tiden 20,30-22,00. Innan dess är den stora utmaningen att undvika jordnötssmöret som lockar i kylen. Självdisciplin, kom till mig!
/A.
Fredagsfeeling
Ingen fredag utan fredagsmys, och helst inte utan fredagsfys heller. Hoppas ert fredagsmys varit lika trevligt som mitt!
Började dagen med 50 minuter på gymmet där axlarna fick stå i centrum dagen till ära. Ett helt okej pass, den där grymma känslan infann sig inte riktigt, men det är ingenting man kan räkna med att den ska göra varje pass heller.
Igår däremot! Underbart väder med solsken hela långa dagen. Började dagen men en långpromenad, var på en föreläsning och hoppade sedan i träningskläderna igen. Något sega ben efter onsdagens 14 kilometer på löpbandet, men de yttre omständigheterna tog bort de tunga benen lite. Helt snöfria trottoarer och så långt bort från löpbandet man kan komma - då är det inte tillfälle att klaga! Sprang längs med vattnet och, klyschigt nog, njöt av naturen. Ett pass som egentligen kanske inte fyllde någon direkt funktion, mer än att det var allmänt härligt. Knappt 7 kilometer á 4.58.
Och nu, hem-hemma. Ingen match den här helgen heller (börjar känna mig lite stressad) men än dock på hemmaplan. Imorgon ska håret äntligen kapas av, samtidigt som jag får umgås med två av mina allra bästa vänner - svårslaget!
Här nedan, ett par bilder från gårdagens runda. Kalmar gör sig definitivt bättre i solsken än i snöblask, det är ett som är säkert!
/A.
Watch me
Måndag morgon. Löpband. 5,5 kilometer följt av styrketräning för axlar och armar.
Denna härliga träning, som jag älskar att få svettas! Hur segt det än är att släpa sig upp från sängen, är det ta mig tusan alltid värt det! Att sedan komma hem, ta en dusch och äta en efterlängtad frukost. Det är få saker som slår det.
I'm back on track, fast besluten att glömma den tämligen misslyckade helgen som varit, och istället göra den här veckan till en fantastiskt nedrigt bra sådan.
För varje dag som går är jag en dag närmare Göteborgsvarvet och en dag närmare seriepremiär. Ska göra mitt yttersta för att vara redo att ta mig an både 21 km löpning och 90 minuter fotboll på bästa sätt. Starkare, snabbare och uthålligare än någonsin förut.
I helgen är det, som bekant, Vasaloppet. Som jag alltså inte ska delta i det här året. Det är med blandade känslor jag kommer sitta bänkad framför tvn på söndag. Tänker på förra året, på alla "inte en chans att du klarar det med så lite träning!" Hah! Tack i efterhand, alla ni som inte trodde att jag skulle ta mig i mål. Det är till stor del er förtjänst att jag kom till Mora.
/A.
Kroppen kräver vila
En galet slapp vecka i skolan är till ända. Den galet slappa skolveckan har bidragit till en galet oslapp träningsvecka. Efter 5 pass på gymmet och 2 fotbollsträningar vill kroppen vila nu, och det ska den få också!
Morgonen bjöd på 20 minuters mosande av benen bland vikterna, följt av 30 minuter på löpbandet. För första gången någonsin, var det inte särskilt tråkigt att springa på bandet. Ett par veckor till med snö, och jag kanske kommer tycka om det till och med?
Imorgon bär det av hemåt, hoppas att benen orkar med promenaden till stationen tidigt på morgonen. Väl hemma ska jag bara ta det lugnt hela dagen, och träffa Sandra och eventuellt några fler brudar från laget på kvällen. Så himla längesen sist! Och söndag. Match! Första träningsmatchen med det "nya" laget sedan ihopslagningen, ska bli både kul och spännande. Hoppas med andra ord på lindrig träningsvärk efter dagens pass, så att benen verkligen är löpdugliga på söndag.
Passade på att ta en liten spännisbild på gymmet innan i veckan. Alltid kul att kunna se framsteg svart på vitt i jämförelse med äldre bilder.
Nu, tar jag fredag med allt vad det innebär. Film, chill, och så hörde jag det ryktas om kladdkaka. Helt okej för mig!
/A.
Träningsplanering
Det där med att planera träningsveckan är bannemig inte det lättaste. Som det är nu tränar jag fotboll 3 gånger i veckan, vill löpträna varannan dag och styrketräna åtminstone två pass i veckan. Och veckan har som bekant 7 dagar...
Jag funderade på det tidigare idag, på anledningarna tillatt jag tränar. Fotbollen är given, det är så fantastiskt kul, behöver ingen mer anledning än så. Löpningen ger mig bra kondition och en härlig känsla i kroppen. Hjälper till att rensa huvudet och ger enorfiner jag inte vill vara utan. Styrketräningen har blivit rolig på senare tid. Mage, rygg är viktiga muskler att träna, ben likaså. Mina favoriter axlar och armar är däremot lite svårare att hitta bra anledningar till att träna. Är fåfänga godkänt?
Ja, för så det är faktiskt. Trots att jag löptränar inför Göteborgsvarvet och tränar för att bli bättre, snabbare och starkare, så är fåfängan en stor drivkraft. Är övertygad om att de flesta känner så, mer eller mindre. Klart att jag vill få resultat av allt slit, att timmarna på gymmet formar kroppen så som jag vill. Jag vill då inte ha en klassisk löparkropp!
Idag blev det löpning. 12 km på löpbadet á 4,58 min/km. Det var som vanligt en kamp för huvudet, och idag även för kroppen. Väldigt nöjd med att jag lyckades förmå mig att stanna kvar på löpbandet trots uttråkningen. Otroligt skönt att få hoppa av bandet, möta upp Hannah som kämpade bland vikterna och fortsätta till duschen och bastun. Vardagslyx på lediga dagar! :)
Eftermiddagen har sedan spenderats i Hannahs soffa. Letade reda på ett par förkläden, gjorde dadelbollar, drack kaffe och kollade på film. Bra avslut på två mycket välbehövliga lediga dagar.
/A.
Lediga, svettiga dagar
Lediga dagar. Det känns som något jag kan vänja mig vid!
Efter att ha stressat ihjäl oss för att få klart grupparbetet i tid igår, kommer nu belöningen i form av två helt lediga dagar. Ska strax iväg till gymmet med Hannah, tänkte köra överkropp idag med fokus på armar och axlar. Tänk att jag faktiskt tycker om att styrketräna nuförtiden, väldigt otippat. Vad jag ska ha armar och axlar till kan man dock fråga sig, hehe. Tänker att det kan vara bra inför fotbollssäsongen...
Hade tänkt springa utomhus igår, men snön valde att infinna sig igen, så fick istället bli en tur på löpbandet. Skulle köra intervaller, men de nog för enkla för att få kallas för intervaller. Överraskande och glädjande! Nästa intervallpass får helt enkelt gå i snabbare tempo.
Med en minuts jogg i 5.30 min/km mellan varje intervall tog jag mig an 1-2-3-4-5-4-3-2-1 minuter i 4.36 min/km. Blev förvånad över att det kändes så lätt, med tanke på att jag inte sprungit särskilt mycket den senaste tiden. Antar att fotbollens omedvetna intervallträning har gjort sitt till konditionen.
Det är otroligt mycket människor på gymmet på eftermiddagarna och kvällarna, lite jobbigt mycket faktiskt. När jag sprang på mitt löpband igår, slog det mig hur många som bara verkar "sitta av tiden" på gymmet. Som går omkring bland maskinerna med mobilen i högsta hugg och som står på crosstrainern utan att anstränga sig till varken flås- eller svettgränsen. Till vilken nytta? Fortsatte in i omklädningsrummet, rejält svettig efter mitt löppass. Där var ett antal kvinnor i olika åldrar, redo att gå från gymmet. Om inte de hade tagit på sig ytterkläderna hade jag inte på något sätt kunnat se att de var påväg därifrån - inte en svettdroppe eller en ofixad frisyr där inte! De kollade på mig, på min svettiga tisha och mitt ansikte med mascaran som förflyttat sig från ögonfransarna - och såg förvånade och snudd på äcklade ut. Som att de var förvånade över att jag var svettig. Mycket märkligt.
En sedvanlig svettig spännisbild. Och nej, det är inte jag som glömt fälla ner toalocket...
Jag ser ingen som helst anledning att lägga tid på träning, om tanken inte är att göra någonting bra av det. Så kul kan det omöjligt vara att stå på en crosstrainer i tid och otid, utan motstånd och tempo.
Smaken är som baken, men svett är grejer för riktiga tjejer!
/A.
Älskade hatade
Intervaller!! 1 minut långa intervaller med 1 minut jogg mellan varje, och så några 30 sekunder långa intervaller. Det började bra. Lätta ben, hyfsat lätt andning. Sedan kom uppförsbacken som dödade mina lungor. Snön på marken bidrog till en lite osäker halkig känsla med den redan instabila tejpade foten. Men det gick! :)
Snabbaste intervallen gick i 3:16-tempo, de flesta andra låg kring 3:30. Vansinnigt jobbigt i slutet! Tack för draghjälpen Linus, och tack soffan för ditt omhändertagande i afton.
Och så den klassiska bloggbilden, idag kanske fånigare än någonsin förut.
Men åh, så gött det är efteråt, älskade hatade intervaller!
/A.
Bitter
Skidåkning på programmet, ångrade mig i sista stund och bestämde mig för en löprunda. Första rundan utomhus på jag-vet-inte-hur-länge. Bra flow, otroligt bra och lätt känsla i kroppen. Oskottat övergångsställ. Hann inte ens reagera innan foten var stukad och den där fruktansvärda smärtan som jag känner igen alltför väl infann sig på en halv sekund.
1,8 kilometer, ett övergångsställe, en stukad fot, en frustande Alexandra som ligger på marken bredvid vägen och är så arg och har så ont att tårarna sprutar.
Det går bra nu...
Tack till dig, du supersnälla kvinna, som såg den lilla incidenten och som vände med bilen, körde upp vid sidan av mig och sa "Vill du ha skjuts? Jag såg vad som hände, och vet hur det känns. Brukar också springa, och det är hemskt när det händer!"
Hoppas att dauerbindan kan göra mirakel med min rejält svullna fot. Är väl lika bra att skratta åt eländet, lika bra att all skit kommer på en gång så jag blir av med det...
/A.
Terapi
Känslan av trötthet efter 12 timmars jobb och ett huvud som är minst lika trött som kroppen. Det är då chokladen och soffan känns lockande. Men det är också då som löpningen är den allra bästa medicinen. Det är det överlägset bästa sättet att rensa huvudet och få jobbiga tankar att försvinna.
Med ögon som avslöjar tröttheten.
På med kläderna och iväg med bilen för att åka ner till samhället och därmed slippa den 400 meter långa raksträckan här hemma. Klockan 20.45 hade klockan hittat satelliterna och jag rullade igång. 7 kilometer på egen hand och sedan hängde Malin med på de sista 3,5 kilometerna. 7 kilometer med podcast i öronen för att undvika tankar. Bara lyssna och sätta den ena foten framför den andra utan att tänka eller känna. Enda tanken som gick utanför podcastens ord var den om att högerskon var för hårt knuten - då vet man att löpningen är bra terapi.
Sedan några minuters prat med Malin under de sista kilometerna innan vi skiljdes åt igen. En löprunda för huvudets skull snarare än för kroppens. Hade någon sagt det för några år sedan hade jag skrattat. "Springa för att rensa huvudet?! Springer gör man för att man måste under försäsongen". Då var den 3 kilometer långa "vattentornsrundan" veckans värsta plåga. Nu, något som ibland går före soffhäng.
/A.
Årets första kilometer
Efter en dag med lite jobb och ett väldigt trevligt besök hos förra arbetskompisen Carro och hennes überhärliga lilla son, tog det en och en halv timme efter att jag fått på mig träningskläderna tills dess att jag lyckats förflytta mig från köksbordet ut i "kylan". Underligt att det ska vara så segt att komma ut ibland.
Inte särskilt jobbigt, men inte heller särskilt roligt. Att springa där det finns belysning är ju ett måste för min del, vilket betydde att det blev ett antal vändor fram och tillbaka på en 400 meter lång raksträcka. 6,55 km á 5:21 och nu sitter jag här och för över rundan till datorn. Årets första kilometer.
Sviterna från ett dansgolv...
Kvällens utmaning var att undvika vänstersvängar i alla vändningar, eftersom foten inte riktigt är återställd än. Rakt fram är inga problem, men vid svängar säger fotknölen ifrån. Spelade fotboll igår utan några större problem, men efteråt värkte det lite i den. Känns lite oroande inför den kommande skidåkningen, men eftersom jag kan springa ganska obehindrat med den borde det inte vara någon större fara.
/A.
