Hej klassiker!

Igår stod långpass på programmet, och vilket pass det blev sen! Förstår inte riktigt vad som händer, men på något sätt har min alternativa träning när löpning legat lite halvt på is på grund av foten, gett resultat. Igår var det väldigt pigga ben som sprang omkring i Kalmar. Vaden skötte sig, solen sken och det var till och med lite för varmt med underställ.

 

Tanken var att hålla 5,30-tempo. Men, det kändes alldeles för lätt! Benen fick helt enkelt bestämma, och mellan kilometer 11 och 13 var jag ostoppbar. Kändes som att jag flög fram utan någon som helst ansträngning. Så otroligt längesedan jag upplevde löpingen på det sättet. Men, lyckan var kortvarig. Kramp i magen á la slutet av Göteborgsvarvet i slutet av Avenyn hälsade på de allra sista kilometerna. Det efterföljande illamåendet höll sedan i sig i ett antal timmar.

 

Så glad över att jag orkade hålla ett, för mig, helt okej tempo under så lång tid. Nu ska långpassen utökas med en kilometer i veckan, så ska jag nog lyckas ta mig runt det där varvet i år också. Tack kroppen, fortsätt gärna såhär!

 

 

Idag mötte jag upp pensionärerna på gymmet vid halv sju. Blev ett pass för armar, axlar och rygg. Ikväll väntar fotbollsträning på den fantastiska sega och sena tiden 20,30-22,00. Innan dess är den stora utmaningen att undvika jordnötssmöret som lockar i kylen. Självdisciplin, kom till mig!

 

/A.