Hej klassiker!

Vaknade 06.00, släpade mig upp och gjorde en tallrik gröt. Kollade sedan på Nyhetsmorgon och förfärades över det som visades. Bilderna från Boston med bomber mitt i folkmassan är sjukt skrämmande. Så ofantligt obehagligt att det kan ske. Jag vill så gärna tro att världen är god, att alla vill varandra väl. I London på OS i somras var jag faktiskt väldigt orolig och nervös över allt prat om terrordåd, trots den enorma säkerheten kring OS. Men, ingenting hände, tack och lov. Kan inte för mitt liv förstå vem som frivilligt vill förstöra oskyldiga människors liv. S.j.u.k.t.

Efter frukosten var det i alla fall dags för mig att rasta benen lite. Segt och tungt från första steg. Det tog 3 kilometer innan huvudet vaknade till liv, men benen var dessvärre kvar i drömmarnas värld under hela rundan. 15 otroligt tunga kilometer á 5,18. Efteråt ångrade jag mig självklart inte, det gör man ju aldrig, men måtte benen vara mer på hugget om drygt en månad (hjälp?) då Göteborgsvarvet går av stapeln. Efter avslutat pass, svettig och med Smålands mest nyvakna ansiktsuttryck...

/A.