Göteborgsvarvet; den stora besvikelsen
Göteborgsvarvet. Jag vet knappt var jag ska börja. Finns så mycket, men samtidigt så lite att säga om detta lopp, som nog faktiskt tar förstaplatsen i ”värsta tränings/idrottsupplevelser i mitt liv”. Såhär dagen efter känner jag fortfarande en enorm besvikelse. Jag är så arg på mig själv och på kroppen. 21 kilometer i hyfsat tempo borde väl inte vara så svårt trots gassande solsken?
Nåväl. Tar det väl från början. Åkte upp till Göteborg igår morse, jag och Mathilda samt icke-löparna (läs: nästa-års-löparna) Ellie och Lisa. Kom fram i god tid, parkerade bilen och tog bussen i till starten.
Redan i bussen började vi svettas. Jag och Mathilda konstaterade att vi kommer vara svettiga redan innan vi ens har börjat springa. En halvtimme innan start blev det lite stressigt och jag sprang fram och tillbaka för att hitta personer lite här och var, men en kvart innan start var jag på plats i startfållan. Solen gassade och svetten rann. Småpratade lite med en tjej bredvid, och känslan var hoppfull trots värmen.
Jag höll mig strax över det tempo jag planerat, dvs. höll 4.55-tempo första 4 kilometerna. Redan efter tre kilometer kände jag att kroppen inte skulle vara med mig denna dag. Känslan i kroppen är svår att beskriva, men det var ingenting jag känt förut, det här var mer än bara tunga ben. Första bron gick otroligt sakta. Fäste blicken på en man med en färgglad tröja och försökte mala på i hans tempo.
Jag stannade vid varje vätskekontroll, tog några munnar och hällde resten av vattnet över mig i hopp om att kyla ner mig, men det hjälpte föga. Vid kilometer 7-8 tog det stopp. Aldrig varit med om något liknande! Efter 7 kilometer var kroppen tyngre än den var efter 20 kilometer i Lidingöloppet. Helt galet. Ett par kilometer senare kände jag inte mina egna ben, tappade känseln på något märkligt vis. Allt jag kände var att de var otroligt, otroligt tunga, och var närmast omöjliga att förflytta framåt. Stannade vid en vätskekontroll och gick med min mugg i ett antal sekunder samtidigt som det flimrade framför ögonen. Alla tankar på tid och tempo var ute ur bilden vid det här laget, nu var det bara tankar på att bryta eller ta mig i mål som gällde. Några kilometer i 6.15-tempo säger allt om denna dag…
Lyckades överleva den andra bron som aldrig verkade ta slut. Fick uppleva en kraftig hagelskur och prisade gudarna över regnet som kom och avlöste solskenet i några minuter. Kom i mål på något märkligt sätt. Orkade inte ens spurta. Väl i mål trillade jag ihop och drogs snabbt på fötter av funktionärer (tack!). Efter tio minuter i deras vård, stapplade jag ut. Arg, besviken och illamående, tryckte jag i mig den där kexchokladen.
21 kilometer som inte alls blev vad de skulle bli. 21 kilometer helt utan glädje. Det är nog faktiskt det värsta jag varit med om. Så totalt utan energi och kraft. Fruktansvärt dålig dagsform, faktiskt den sämsta jag kan minnas att jag någonsin haft. Kom i mål på 1.58.30 och det är nästan så jag önskar att jag hade brutit. Det blev inte riktigt den tid jag hade önskat.
I eftermiddag väntar fotbollsmatch. Ska ägna mig åt min besvikelse i ett par timmar till, sedan är det dags för nya tag. Dricka lite vätskeersättning och anmäla mig till nya lopp – här är en som ska ha revansch.
/A.
Fy, trist med en sådan upplevelse!! Starkt ändå att ta dig i mål. Det var många som hade det tufft igår. Bra jobbat!!
starkt starkt jobbat! Igår var en tuff dag att springa!!
Nej helt fel tänk!
Tänk att du kom under 2h det är redan en stor prestation speciellt i det där väderförhållandena.
Mitt lopp gick också rätt så dåligt men det var vädret. Gjorde misstaget att dricka alldeles för mycket och använda ett par shorts som inte löpts in.
Men fin prestation och om ett par dagar kommer du inte att ångra det.
Oj oj. Var försiktigt fina du !! Men grymt att du genomförde det....
Tråkigt, men du tog dig runt - många erfarenheter rikare inför framtida värmeböljor! Läskigt med bortdomnade ben!
Starkt jobbat!
Ja, fy sjutton vilket lopp! Jag är inte alls lika snabb som du, men har ändå haft bra tempo de senaste träningsrundorna inför loppet enligt mina mått mätt. Hade planer på att försöka komma närmare 2 tim än sist, men vid ca 10 km tog det stopp. Säger som du, vet inte hur jag ska beskriva det. Tänker anmäla mig till nästa år igen för att få revansch!:)
Bra jobbat ändå att komma under två timmar.
Kram
Nej jag tänker inte komma med ngn peppfloskel. Förstår precis din besvikelse. Värmen tog knäcken på många. Jag är förvånad över att fler inte bröt. Nya tag. Nya lopp. Heja!
Förstår din frustration och besvikelse. Men samtidigt tycker jag inte att du ska vara så hårt mot dig själv!
Det har inget med formen att göra, utan att du och alla andra tappra själar sprang en HALVMARA (!) i nästan 30 gradig värme och hög luftfuktighet. Heja er!
Kramar!
Jag håller med, Göteborgsvarvet 2013 går inte direkt till historien för bästa loppet. Fy sjutton vad dåligt det gick! Lätt att det blir revansch nästa år. Tredje gången gillt för mig.
Åh jag förstår precis!! Även om du för mig fick en grym tid och den jag hade satsat på men alla är vi ju såklart olika och det går inte jämföra! MEN jag var så ledsen och besviken! Men jag har redan anmält mig till nästa år så här har vi en till som vill ta revansch och inte ger upp :D Fortsätt kämpa! Du är GRYM!!!
Nej fy! :( Men jävlar vad grymt av dig att inte bryta. Min sambo sprang och han sa också att det var det värsta han varit med om. Alla han sprang med typ "dog" efter 5 km in i loppet :S
Snyggt jobbat och bra kämpat.
Otroligt frustrerande när man är i bra form och kroppen inte svarar.
Jag var tröttare efter årets varv än vad jag var efter öloppet förra året: http://franfettilltriathlet.se/racereport-oloppet/
Bra kämpat i alla fall!
Min pojkvän sprang också loppet och beskrev det precis som du. Kan inte förstå hur jobbigt det måste varit, men jäklar vad starkt att ta sig i mål! Själv pallar mitt psyke inte mer än 10 km. Bara tanken av att dubbla den gör mig kräkfärdig. Grymt jobbat, och trist med besvikelsen dock.
