En tolva löpning
De senaste veckorna har min löpträning legat lite på is. En veckas träningsuppehåll på grund av halsen och innan dess en lätt sträckning i baksida lår som gjorde att jag enbart spelade fotboll. Hur den ekvationen går ihop kan man fundera på, men fick helt enkelt prioritera, ställa upp för laget och låta löpningen vara. Sedan mini triathlonet har jag i princip inte sprungit alls - och som jag har saknat det!
När man inte sprungit på ett tag blir det lätt så att man (läs: jag) romantiserar löpningen lite. För mitt inre såg jag ett pass med den där sällsynt lätta känslan i benen, evighetsmaskinkänslan. Den mer realistiska delen av mig borde såklart insett att det inte alls kommer bli en sådan runda efter ett längre uppehåll.
Med podcast i öronen sprang jag iväg igår kväll med Reftele och Lisa i sikte. Efter drygt tre kilometer möttes vi, hade sällskap i tre lugna kilometer och sedan fortsatte vi åt olika håll igen. Benen var tunga, lite lätt träningsvärk sedan torsdagens fotbollsträning och evighetsmaskinen var långt borta. Men det var ändå gött! Med fyra kilometer kvar ringer Hannah och har en hel massa på hjärtat. Så, fyra kilometer där jag verkligen sprang i "prattempo", dvs 5:15/km just igår. Mötte några tjejer som var ute och gick som kollade väldigt underligt på mig, och jag förstår dem. Det är inte varje dag man möter en löpare i en hemsk uppförsbacke som flåsande pratar om den senaste partiledardebatten. Tiden flög dock iväg, trots mindre pigga ben. Endorfinerna flödade och jag känner på något vis att jag ändå är påväg tillbaka. 12 kilometer in på kontot!
Om exakt två timmar är det dags för match. Må lyckan vara med oss, för jag är definitivt inte på humör för att förlora.
/A.
Kommentarer
Postat av: mikael
Hejja! Hoppas du inte fick några bakslag efter löpningen och att halsen mår sämre igen.
Trackback
