Hej klassiker!

Det är dags att se sanningen i vitögat. 

 

Jag registrerar all min träning på funbeat men har inte orkat lägga till alla löppass de senaste två månaderna. Ägnade mig åt det nu alldeles nyss, och insåg en sak som jag egentligen har vetat sedan länge. Göteborgsvarvet tog död på min "kärlek" till långdistans. Det var en fruktansvärd upplevelse som jag aldrig någonsin vill uppleva igen. Det är drygt två månader sedan den där fruktansvärt varma dagen i maj, men känslan av betongben och flimmer framför ögonen finns kvar. I drygt två månader har jag ägnat mig åt att springa pass som är mellan 5 och 10 kilometer långa. En del ganska snabba sådana, och en del lite mindre snabba. Pass som jag för tillfället uppskattar mycket mer än långpass, men som jag ändå inte är helt nöjd med. Jag vill bli stark, snabb och uthållig, och helst på samma gång. Känner mig starkare än på länge, snabbheten finns där om jag bara bestämmer mig för att trycka på, men uthålligheten är nog inte på topp. 

 

Frågan är om man som motionär (ett ord som jag för övrigt närmast avskyr) ska tvinga sig till träning som inte känns rolig? 

 

Jag har bestämt mig. Från och med nu ska jag kämpa för att återvinna den goda känslan till långpassen. Vill känna känslan av att vara en evighetsmaskin. 5 kilometer i all ära, men jag vill kunna springa långt. Kunna, och kanske framför allt vilja. 

 

/A.