Tack Tele2-killen!
Äntligen har jag fått igång mitt bredband här i lägenheten. Skulle kunna söka upp den urtrevliga killen på Tele2, ge honom ett fång rosor eller en bandyklubba eller vad han nu kan tänkas vara intresserad av, för tusan vad skönt att äntligen ha internet igen! Den stackarn fick en extremt oteknisk kund när han svarade i kundsupporten denna eftermiddag. En kund som började samtalet med "Hej, Alexandra heter jag. Det är så att mitt bredband fungerar inte, eller, det gör det ju säkert, men jag är så extremt oteknisk så frågorna du kommer få nu är nog egentligen ganska självklara, men..." Allt i ett andetag, givetvis.
Livet i Kalmar flyter på. Pluggandet går kanske inte helt som på räls, men det kan man väl knappast förvänta sig heller. Det är helt enkelt väldigt mycket på en gång.
Men, mellan föreläsningar och analyser gör jag ett avbrott. Går till gymmet eller springer en runda med en protesterande vänstervad. Så fick det bli igår, en ganska kort runda, men det var ungefär vad vaden fixade. Ikväll blir det istället gymmet och den fantastiskt tråkiga cykeln. Har insett att det bästa sättet att lära sig hitta är genom löprundor. Som innehavare av Sveriges sämsta lokalsinne är det annars väldigt lätt att låta GPS:en göra jobbet...
/A.
Kommentarer
Postat av: Anki
Jag har själv jobbat på bredbandssupport i 1,5 år under tiden jag studerade och jag lovar att du förmodligen framstod som en drömkund. En kund som erkänner att den inte kan är i stort sett alltid hundra gånger trevligare än en kund som ringer in och anser sig kunna allt och vägra prova det man ber om...
Trackback
