Vansbrosimningen. Varning för ett långt och lite gnälligt inlägg.
Vid 06.00 gick bilen hemifrån med Dalarna som mål. Mötte regnet efter någon mil och blev inte av med det förrän vi hade kommit halvvägs hem igen. Det är nog ungefär så dagen kan sammanfattas, med regn, regn och åter regn.
Min snälla fader körde upp mig till Filipstad där vi mötte upp Ida och hennes syster. Åkte sedan de sista 10 milen med dem. Jag ljög nog här ovan förresten, det var faktiskt några regnfria mil mellan Filipstad och Vansbro. Framme i Vansbro parkerade vi bilen och skulle hämta ut våra "startpaket". Det skulle vara gångavstånd till allt så vi tog därför apostlahästarna och gick, utan att ta med oss våra våtdräkter. Detta visade sig sedan vara ett stort misstag.
Det är klart att drygt 2 kilometer är gångavstånd, men att det sedan var 4 kilometer till starten från parkeringen borde man faktiskt kunna klämma ur sig och skriva på hemsidan. Det regnade när vi gick från bilen, det regnade när vi kom tillbaka till bilen och det fullkomligt vräkte ner när vi iklädda våtdräkt och badmössa med stressade steg småsprang till starten. Barfota.
Snabb fotografering efter ombyte vid bilen.
Framme vid starten var vi lagom uppstressade och fötterna värkte av den hårda behandling vi utsatt dem för under 4 kilometer. Uppvärmning med Friskis och svettis innan vi skulle i det 17 grader varma vattnet. Uppvärmningen var kanske inte den mest genomtänkta dock, vem sjutton kan stå och hoppa utan skor när underlaget är fint, fint grus?
Strax innan chocken i vattnet väntade.
Hur som helst. I vattnet kom vi, uppvärmda eller inte. Det var verkligen vansinnigt kallt! Fick en chock och kände hur luftrören nästan drog ihop sig. När vi väl börjat simma och kunde lugna ner andningen och sluta hyperventilera gick det ändå ganska bra med kylan. Varken jag eller Ida är några simmare att tala om, så vi tog det piano. Simmade på så fort vi kunde med målet som enda mål. Det första två kilometerna gick bra, det var inte jobbigt alls, bara otroligt uttråkande. Försökte hitta folk att prata med under tiden jag simmade, lyckades bland annat hitta en äldre man som inte heller var någon hejare i vattnet och fördrev tiden med Vätternrundan-prat i några minuter. Ja, så seriös var jag den här dagen. Ödslade hellre energi på att prata än att simma...
Knappt en kilometer kvar och det blev motströms. Trodde inte det skulle kännas så stor skillnad, men det gjorde det minsann! Det blev inte bättre av alla sparkar jag fick från höger och vänster. Delade i och för sig ut några också... I mål på 1:20:57. Det regnade såklart fortfarande och allt vi ville var att duscha. Följde pilen mot duscharna och kom in i ett stort tält med några duschliknande strålar från "taket". Det var här jag började ilskna till ordentligt och det var inte många positiva ord som kom från min mun i den så kallade duschen som innehöll iskallt vatten! Inte blev det bättre av att jag sedan var tvungen att ta på mig mina dyngsura kläder efteråt eftersom jag varit dum nog att inte ha med mig en omgång nya, torra kläder.
Och sedan, var det bara att sätta sig i bilen och åka de där 45 milen hem igen.
Inser att jag låter otroligt negativ till hela evenemanget när jag läser igenom det jag skrivit här, men vissa saker borde faktiskt vara ganska enkla att ordna. Attt erbjuda varmvatten i duscharna efter att ha tillbringat mer än en timme i 17-gradigt vatten känns som en självklarhet. Att det spöregnade hela tiden är givetvis ingenting som organisationen för Vansbrosimningen kan rå för, däremot borde jag varit smartare än att ha packat för solsken när väderkartan visade grå himmel och regn...
Tre fjärdedelar av klassikern är i alla fall avklarad och nu börjar förberedelserna inför Lidingö. Därmed sätter jag punkt för denna roman och tar på mig löparskorna istället!
/A.
