Våga välja växel
Jag må vara en bonnig typ, men Våga välja växel med Kenneth & The Knutters är en smått fantastisk låt. En fin liten bit så att säga. Vem vill egentligen ligga mitt i vägen och samla damm när man istället kan trycka på gasen och se vad som händer?
Vid årsskiftet bestämde jag mig för att 2016 skulle bli förändringarnas år. Året då jag inte ska fastna i gamla vanor och mönster av bekvämlighet. Jag tror att det är viktigt det där, att våga utmana det som känns självklart och att våga göra en förändring om det självklara inte känns helt självklart vid närmare eftertanke.
Jag vågade hoppa. Har inte landat än, men har tagit klivet ut och är någonstans mitt emellan trygghet och extrem otrygghet. Någonstans i mitten med en stad på ena sidan och en ännu okänd sådan på den andra. Vi lever i ett land där i princip allt är möjligt, det vore ju slöseri att inte ta tillvara på alla dessa möjligheter vi har till vårt förfogande!
Jag vill utvecklas, lära mig nytt, upptäcka nya saker, upptäcka nya platser, umgås med de fantastiska människorna jag har i mitt liv, träffa nya fantastiska människor att umgås med. Jag är påväg nu. Jag har hoppat och är i färd med att göra mig redo inför landning.
/A.
Landet
Hemma på landet. Där jag trivs så himla himla bra. Att få springa på små grusvägar, vika av vid en åker och springa i ojämn terräng för att efter en kilometer vara tillbaka på vägen igen. Friheten. Känslan av lugn. Jag låter oerhört tramsig nu, men jag är aldrig så tillfreds med livet som när jag kommer ut i välbekant skog. Andas, lyssnar och travar på. Det är mycket som är osäkert i mitt liv just nu, men jag vet åtminstone en sak jag behöver för att må bra. 🌲
/A.
För jag vill åka hem
Ingen känsla är så stark och påtaglig som känslan av hemlängtan. Jag har det bra här, jobbar i princip varje dag, tränar i princip varje dag, umgås med vänner som jag trivs otroligt bra med. Ändå är det någonting som liksom skaver, såhär i soffan en lördagkväll.
/A.
Jag längtar hem.
Längtar hem till landet. Till skog och mark, mammas mat, löpning på skogsstigar och långa samtal vid köksbordet. Till Emelies soffa, till mat och prat med väninnorna. Ja, ni vet nog hur det är. När hemlängtan väl slår till lockar allt. Även lukten av koskit, rastlösheten efter ett par dagars ledighet och andra mindre angenäma saker som tillhör livet hemhemma.
På torsdag åker jag hem. Fyra dagar med jobb, sedan åker jag hem.
/A.
På uppgång
Bihåleinflammation, antibiotika och lite positiva framtidsbesked. Jag tror kanske att livet är på uppgång igen. I grund och botten är det nog som så att jag behöver träning för att må bra. As simple as that! Några dagar med penicillin borde räcka för att jag ska bli pigg och glad igen. Att jag gått omkring och "vilat" i tre veckor efter det förra läkarbesöket är en annan femma, men det är väl lika bra att lämna bitterheten. För bitterhet, mina vänner, det klär ingen.
/A.
Den där dippen
Först var jag sjuk i 15 dagar. Blev frisk och tränade i en vecka, sedan ny feber, ny förkylning och nytt halsont. Först hade jag panik över all utebliven träning, sedan abstinens. Nu har jag ingen panik längre, det har gått en månad utan bra träning och jag vet att det är som att gå tillbaka några månader.
Ta mig tillbaka till vecka 29, tack. Sommar, semester och Orust med de här fyra.
Samtidigt söker jag jobb. Och jobbar. Och funderar på om jag inte vill flytta ändå, komma närmare de småländska skogarna, familjen och vännerna hemhemma. Så otroligt ambivalent och för stunden väldigt icke-tillfreds med livet. Jag tror kanske att jag just nu upplever mitt livs första livskris.
Men det löser sig, det gör det ju alltid. Jag ska bara reda ut ett och annat, bli frisk och kunna träna, återfå min energi. Det är en olustig känsla att inte känna igen sig själv.
/A.
Tankar
Den här bloggen är för tillfället som ett rum som saknar både gardiner, mattor och möbler. Ekande tomt.
Livet rullar på, jag har tagit examen, jag sommarjobbar, söker jobb, tränar och är påväg tillbaka efter knäkrångel. Har fått stå över ett antal inplanerade lopp, men planerar att springa milen med en nummerlapp på bröstet på onsdag. Det kommer inte gå fort, och det kommer inte vara bekvämt någonstans, men det ska ändå bli kul. Så länge knät håller, är tiden sekundär.
Såhär efter examen har jag kommit till något som skulle kunna liknas vid ett vägskäl. Att trivas på flera platser må vara en ynnest, men det är samtidigt otroligt jobbigt att försöka bestämma vart jag ska spendera den närmsta tiden. Det lär ju dock bli så att arbetsmarknaden får bestämma det åt mig. Skönt på ett sätt, obehagligt på ett annat.
En snabb uppdatering såhär i soffan efter en arbetsdag och ett spinningpass. En sådan där märklig dag med mycket tankar. Mest av allt har jag tänkt på, och diskuterat smygrasismen som tagit sig in i finrummet. Den jag har lovat mig själv att argumentera emot oavsett hur obekvämt det än blir. Få saker gör mig så arg, vansinnig, rosenrasande.
Den röda tråden i det här inlägget? Tankar skulle jag tro. Spretigt så det förslår, men så är det emellanåt.
/A.
2014, snart ett minne blott
Nytt år, nya möjligheter! Jag läste något innan idag som var klyschigt, men ändå väldigt träffande. Det var något i stil med, 365 dagar, 365 chanser.
Nytt år, nya möjligheter. Möjligheter att äta nyttigare, träna hårdare, ha en positivare inställning, byta jobb etcetera, etcetera. Eller varför inte en möjlighet att damma av den här sovande bloggen...?
Jag tänkte ta tillfället i akt och reflektera lite över året som gått såhär på årets näst sista dag. Träningsmässigt, ett år som började med en skadad höft, som fortsatte med en period med bra träning, som blev abrupt avbruten av ett uttänjt ledband i knät. Ett par månader senare var jag igång med träningen igen, tacka gudarna för att jag kom lindrigt undan!
Kollade igenom kamerarullen på mobilen för att försöka minnas höjdpunkterna under året som gått. Träningsmässigt är jag trots allt ganska nöjd, jag har haft nedrigt kul under majoriteten av de 300 timmar jag har ägnat åt rörelse. Sett till de blygsamma 80 milen jag har spenderat i löparskorna får jag nog vara nöjd med resultaten på de tävlingar jag har deltagit i. Det tillkommer såklart x antal mil som sprungits på fotbollsplanen, men det är en annan femma.
Resultat värda att nämna från löpningen? De är få, men de kommer här. Det blir förhoppningsvis en bra mycket längre, men samtidigt kortare lista nästa år:
Göteborgsvarvet: 1:42:51.
Kalmarmilen: 44:26.
Längsta distans: 40,5 km.
Nåväl. Delar av året som gått, i bilder, ur ett träningsperspektiv (jag önskar att bilderna på mig var färre, och de på omgivningen fler...):
Wings for life, ett roligt och prestigelöst lopp. Start i Kalmar, mål på Öland. Sprang drygt 22 kilometer om jag inte missminner mig. Ett genrep inför Göteborgsvarvet en vecka (?) senare.
En fantastisk dag i Fridas stuga som avslutades med lite löpning och simning. En sådan dag jag sparar i minnesbanken.
Kalmar mini tri, bland det roligaste jag har gjort - alla kategorier.
Kalmarmilen. Känslan var otroligt dålig under hela loppet. Passerade mållinjen på 44:26.
En bild från Skyttis, där fotbollsträningarna i Södra äger rum sommartid. Ett år med fotboll i två lag, med ett avbrott i mitten av säsongen pga knät.
...innan dess träningsläger i Holland med RÅs LB.
Stensö. Fantastiska löpstigar som jag aldrig kan tröttna på.
En suddig bild från mitt tredje dyk någonsin i livet. Crawlkurs. Har fått kämpa som ett djur för att komma framåt, men med Fridas ständiga pepp har det faktiskt gått just framåt.
Tomtetåget. Drygt 40 kilometer i löparskor mellan Jönköping och Gränna med min namne Alexandra som sällskap. Bilden är för övrigt snodd från en annan Alex.
År 2015 blir ett spännande år på flera sätt, på flera plan. Jag tar examen till sommaren och är i skrivande stund helt ovetande om vad som komma skall. I övrigt hoppas jag på ett bra år, med mycket skratt, mycket träning och bra resultat. Ett skadefritt år med kvalitativ träning och fortsatt kontinuerlig styrketräning. Mål rent konkret? Skulle hemskt gärna kapa en minut eller två på milen samt springa halvmaran snabbare än i år, dvs snabbare än 1.42.51. Och just det, ska ju åka Vasaloppet också!
Jag är faktiskt taggad på att få vända blad och påbörja resan mot mitt snabbaste, starkaste jag. Gott nytt år, hörrni!
/A.
Den senaste tiden har huvudvärken varit en ständig följeslagare. Det är så otroligt jobbigt, tar så mycket energi. Just nu är jag dock tacksam över att det värsta har gått över idag, efter jobb följt av tre timmar i sängen. Träningen inställd, bara att acceptera. Det kommer fler dagar, MEN så taggad jag var på att styrketräna idag. Nåväl, det var inte det jag tänkte skriva om här idag.
Bänkpress en lördagkväll med Alexandra, en likasinnad träningskompis som jag spår sub-40 på inom ett par år.
Efter avslutat långpass i mörker och kyla.
Min kära vän Hannah. Julmarknad, tråkiga hantverk och fantastiskt gott fika.
Jag har tänkte en del på sociala medier. Instagram är enligt mig ett fantastiskt roligt påhitt. Tillsammans med Twitter är det helt klart det bästa jag vet i de sociala medierna. Det är självklart så att man väljer vad man vill dela med sig av, vilken bild man vill förmedla, men det är ändå väldigt inspirerande att få en inblick i människors dagliga liv.
En salig blandning av bilder från löprundor, simpass, fitnesstävlingar, skogsrundor, jaktdagar, fikastunder... Listan kan göras lång! Jag gillar nördiga människor, som är dedikerade och som väljer att lägga tid och energi på det de anser vara viktigt. I mitt liv är det träningen, i en annans jakten eller matlagningen, heminredningen eller gitarrspelandet. Ibland kan jag känna att jag kanske är störig när jag lägger upp bilder från träningspass, men sen slår det mig - det är ju det som är jag. Min identitet, det jag väljer att lägga min energi på, det som är en av de stora glädjeämnena i mitt liv.
Ingenting gör mig så glad som när jag lyckas inspirera någon att ta en löprunda eller att gå till gymmet en sväng. Gå utanför bekvämlighetszonen och testa någonting nytt. Alla behöver inte älska att träna, precis som att alla inte behöver älska att plocka svamp. Jag önskar dock att alla fick uppleva känslan av eufori efter ett riktigt jobbigt löppass, eller känna känslan av ben som kan springa i timmar.
För att knyta ihop säcken avslutar jag med några av mina senaste instagrambilder. Inget särskilt egentligen, bara delar ur mitt liv:
/A.
Fredag, jobb och mer jobb
I soffan hemma hos mamma och pappa, utslagen i soffan med ett gäng kakor i magen.
En jobbhelg på ingång! Den började imorse med ett uppdrag för Manpower och fortsatte med bokföring här hemhemma. Nu väntar två riktigt roliga dagar med traditionsenlig julmarknad med (mest troligt) chipsförsäljning och matservering.
Fredag. Veckans enda (?) vilodag. Efter två pass simning, två gympass, en omgång intervaller och en fotbollsträning känns det faktiskt ganska skönt att inte göra någonting alls idag. Min höft är inte alltid riktigt med på noterna nuförtiden, så byter ut lite löpning mot styrketräning för tillfället.
Förhoppningsvis blir det en runda imorgon igen, kanske med min namne Alexandra som sällskap...? Himla kul att Twittervänskapen som utvecklades till bloggkontakt har gått och blivit till in-real-life. :)
En kaka till kanske, för att verkligen känna in fredagen? Jag tror det får bli så.
/A.
Livet på en pinne
Vilken fantastisk dag! Vaknade upp till en dag utan regn vilket är ovanligt nuförtiden. Hann läsa några timmar innan dagens föreläsning och kände hur effektiviteten flödade. När vi cyklade till universitet babblade jag om mitt för tillfället goda humör, min energi osv. En bra dag på ingång helt enkelt!
Föreläsning, hem och fortsatt plugg. Telefonen ringer. Positivt besked; jag har fått extrajobb på IKEA! :) glädjeskutt och kaffe. Lite mer kaffe och så intervaller på det.
Ett gäng på 14 personer som idag fick springa 3*4 minuter, 3*2 minuter och 3*1 minut med en minuts vila mellan varje intervall. De 14 personerna var samtliga medlemmar i Kalmar Södra - ett kul och jobbigt pass där alla gav järnet!
Den här tisdagen alltså. Tack livet!
/A.
Träningsstatistik
Jag lever, har hälsan och har fantastiskt mycket att göra om dagarna. Mitt liv är en bilresa, ungefär så känns det emellanåt, men det är samtidigt självvalt så jag ska inte klaga.
Efter en intensiv tentaperiod har jag haft en lite lugnare vecka som istället har ägnats åt jobb på olika orter och arbetsplatser. Men så idag, har jag en helt ledig dag och ska njuta till fullo av varje minut.
Träningen rullar på trots att jag har mycket att göra. Det som inte rullar på är rullskidorna som jag är oerhört dålig på att använda. Hade tänkt åka i början av veckan, men det ställdes in på grund av halsont. Måste skärpa mig! Har nu varit utan fotboll i en månad, om jag ska vara helt ärligt känns det ganska skönt, men vi får se hur det blir framöver.
Ägnade lite tid på funbeat nyss, alltid kul att se hur fördelningen mellan styrka/löpning/simning sett ut. Jag får verkligen inte börja slarva med styrkan, no matter what, det är ett som är säkert. Jag vill så evinnerligt gärna ha en skadefri kropp, och då är styrkan förmodligen det mest avgörande.
Lite färre träningstimmar än vad jag egentligen vill, men som alltid, kvalitet framför kvantitet....
Och så hela årets träning i ett litet diagram. Fotbollen är helt klart överrepresenterad, och antagligen den största anledningen till att löpningen har gått okej i år, trots ganska lite löpträning. Att springa runt och jaga en boll ger nog mer kondition än vad man ibland kan tro.
/A.
Ett perfekt pass
Just nu befinner jag mig på ett tåg mellan två platser i olika delar av Småland, med en tidning i knät och ett lite lätt illamående på grund av en alldeles för intressant tidning.
Den här helgen, som varit den första utan fotbollsmatcher på ett bra tag, har varit lugn och skön och helt i min smak. Igår bjöd Kalmar på ett strålande väder, drygt 15 grader, strålande sol och så den där krispiga höstluften. Efter frukost framför Nyhetsmorgon tog jag cykeln till Stensö för att springa en runda. Med träningsvärk i benen sedan onsdagens tabatapass tänkte jag springa en mil ungefär, trots fina möjligheter till långpass. Men så var det en sådan där dag när det bara rullar på, när benen sakta men säkert blir piggare och piggare och när naturen är så fantastisk att man inte vill sluta springa.
Den här helgen, som varit den första utan fotbollsmatcher på ett bra tag, har varit lugn och skön och helt i min smak. Igår bjöd Kalmar på ett strålande väder, drygt 15 grader, strålande sol och så den där krispiga höstluften. Efter frukost framför Nyhetsmorgon tog jag cykeln till Stensö för att springa en runda. Med träningsvärk i benen sedan onsdagens tabatapass tänkte jag springa en mil ungefär, trots fina möjligheter till långpass. Men så var det en sådan där dag när det bara rullar på, när benen sakta men säkert blir piggare och piggare och när naturen är så fantastisk att man inte vill sluta springa.
15 kilometer stannade klockan på när jag var tillbaka vid cykeln. En lätt känsla i kroppen, så lätt att jag började prata med en stretchande man som, precis som jag, just avslutat sin runda. Efter lite prat om skador, väder och vind och löpning önskade vi varandra en fortsatt trevlig dag och jag fortsatte hemåt. När 15 kilometer i 5:15-tempo känns lätt och jag med enkelhet hade kunna fortsätta en timme till, då gillar jag livet.
Stensö, så fint att det blev en morgonpromenad idag. Om ni åker till Kalmar - spring på Stensö!
/A.
Jag vill simma!
Simning. Jag som hatade att simma längtar nu till simhallen. Vill slänga mig i vattnet och öva på allt. Öva på ballerinafötter, på rotation, på huvudets position.
Jag fick med mig en tidning hem från Proteinbutiken. Det fanns flera intressanta artiklar, men det var framför allt ett uppslag som fångade mitt intresse. Kan det verkligen stämma att 50.000 personer i Sverige använder dopingklassade medel? En fruktansvärt hög och skrämmande siffra, kan det vara möjligt?
Igår var det crawlkurs igen, veckans höjdpunkt! En timme går så oerhört fort och vi hinner knappt hoppa i vattnet innan det är dags att gå upp igen. Igår var det frånskjut på rygg (hej kallsupar) och bröst som gällde, rotationsövningar och armtag. Och bensparkar. Och hur mycket mer som helst. Att springa är så enkelt, bara att sätta den ena foten framför den andra och låta benen rulla. Att simma däremot, är ruggigt svårt såhär i början med tusen saker att tänka på. Men skam den som ger sig, och jag ser redan nu fram emot morgondagens simpass!
Innan gårdagens simning begav jag mig till Proteinbutiken. Jag är ingen förespråkare eller användare av proteinpulver i någon större utsträckning, men kan tycka att det är smidigt med en shake innan en morgonjogg, eller som ingrediens i hemgjorda bars. Har fastnat lite i 'mellanmål á la smörgåsträsket' för tillfället och tänkte ta mig ur det någon gång emellanåt. Just bars är himla smidigt att ha med och äta direkt efter träningspass också, då det brukar ta ganska lång tid innan maten står på bordet i det här hemmet...
Jag fick med mig en tidning hem från Proteinbutiken. Det fanns flera intressanta artiklar, men det var framför allt ett uppslag som fångade mitt intresse. Kan det verkligen stämma att 50.000 personer i Sverige använder dopingklassade medel? En fruktansvärt hög och skrämmande siffra, kan det vara möjligt?
Med de orden avslutar jag detta osammanhängande inlägg och cyklar iväg till den sista fotbollsträningen innan ett litet uppehåll.
/A.
Tabata och planeringsfunderingar
Imorse ringde klockan strax innan 06.00, men jag lyckades visst stänga av alarmet i sömnen. Fick ett sms av Frida några minuter senare, även det sov jag förbi. Men sedan, lyckades jag vakna av hennes andra sms. Tabata strength skulle idag gästas av två trötta studenter som behövde kicka igång dagen. Nog blev det en "igångkick" alltid... Knäböj, marklyft och bänkpress var några av övningarna som köttades igenom i högt tempo, högintensivt så det förslår!
En glad Frida efter morgonens pass.
En snabb dusch på gymmet och sedan en lugn stund med frukost framför tvn. Jag och Frida diskuterade det där med träningsplanering innan, något som upptar stor del av mina tankar just nu. Jag har aldrig varit någon planerare, men börjar inse att jag nog måste strukturera upp veckorna lite för att få ut det bästa av träningen och mig själv. Fotboll tisdag och torsdag samt simning onsdag, det är det som är spikat. Lägg till ett par löppass, styrketräning och rullskidor. Och ett extra pass simning i veckan om det ska finnas någon chans i världen att crawlandet ska sätta sig. Nog för att man springer mycket på fotbollsträningarna, men jag gillar inte att tvingas hoppa över ren löpträning med intervaller, långpass och vanliga distanspass. Planen är att springa en runda innan simningen ikväll, men som sagt - planering. Från och med nästa vecka ska jag ha en bättre plan för varje veckan. Spontanitet i all ära, men nu börjar det bli krångligt! Å andra sidan, varför ska en motionär krångla till det? Men samtidigt, även en simpel motionär kan väl vilja göra sitt yttersta för att utvecklas, eller...?
/A.
Löprunda och linstips
Efter en lång dag i skolan unnade jag mig en två timmar lång pluggpaus. Kaffe, mammas frallor med min (!) hemgjorda marmelad och sedan var jag redo för löpning. Första löppasset med riktig höstluft, den där fantastiskt krispiga luften som gör det enkelt att andas och som får mig att verkligen tycka om hösten. Dagens runda blev en för mig perfekt runda sett till distansen, mellan 8 och 12 kilometer är perfekt - idag blev det 11. På slingriga stigar med havet några meter bort är vad jag kallar pluggpaus med kvalitet. En lugn runda med undantag för ett par kilometer i mitten där jag lät benen rulla i 4-någontingtempo.
En stirrig, svettig selfie. Kanske även lite vindögt.
Hem, in i duschen och sedan lite mat. Idag blev det något så enkelt som linstacos. Det är verkligen dagens middagstips! Stek lök och vitlök, släng i en deciliter röda linser och 3 dl vatten. Lite krossade tomater, tacokrydda och lite extra curry fick åka i på slutet. Ingen bild, men ack så gott. Lovar att även köttälskarna kommer falla pladask!
/A.
