Intervaller

Varje gång jag kan springa utan att ha ont i höften är ett hallelujah-moment! Idag hade jag tänkt mig ett intervallpass, det första på uppskattningsvis ett halvår, förmodligen mer än så. Tog cykeln och rullade iväg till det tänka intervallstället. Skogen. Vattnet. Stigarna. 
 
Med tanke på den väldigt begränsade löpträningen hade jag som mål att ligga kring 4.30-tempo under intervallerna. Dagens upplägg var 5-4-3-2-1 minut med halva den föregående intervallen i joggvila mellan varje. Inledde med två lugna kilometer och hade dagen till ära lyckats pricka in tipspromenad á la "alle man-ut" och mötte därmed en hel del människor. Ingenting jag stördes av dock, bara trevlig att möta människor i spåret.
 
Lyckades faktiskt hålla tidsmålet bra. 4-minutaren var jobbigast, sedan blev det ganska enkelt att fortsätta springa på. Längtar så innerligt efter att vara i bra löpform igen, samtidigt som jag njuter av att kunna springa igen. 
 
5 min: 4.30 min/km
4 min: 4:22 min/km
3 min: 4:22 min/km
2 min: 4:05 min/km
1 min: 4:10 min/km
 
Trött men glad trampade jag sedan hemåt igen. Tack kroppen för att du vill samarbeta igen! Sedan, ett gäng pizzabullar till kvällsmat framför Bonde söker fru. Ibland är livet allt bra gött. 
 
 
/A.

Prehab

Livet snurrar på och träningen likaså. Idag inleddes dagen med ett benpass tillsammans med Frida. Det är några veckor sedan sist, och redan nu börjar träningsvärken smyga sig på. Sprang sedan lugna 5 kilometer senare på eftermiddagen för att skaka ur benen lite innan träningsvärken är på plats.

En lite trött och svettig Frida efter avklarat morgonpass.

Just nu ligger jag i soffan och tittar på Helt sjukt som idag handlar om träningen när den går för långt. Jag känner mig inte orolig för egen del, men ett väldigt intressant program. Vad jag däremot är orolig och rädd för är diverse skador. Efter att ha haft problem med höften i ett halvår och med fotlederna i flera år börjar jag bli van. Under de allra sista meterna på dagens pass kände jag av knäet. Det är (peppar, peppar) en kroppsdel jag aldrig haft ont i, och är min allra största sträck att skada. Några meter med lite känningar i ett knä är givetvis ingenting man behöver vara nojig över, men jag inser mer och mer vikten av prehab. Så... Hit me! Har ni några bra prehab-övningar för specifikt löpare på lager?

Imorgon bär det av hemåt, på fredag åker vi nämligen iväg på träningsläger till Holland. Några roliga dagar väntar!

/A.

Flow

Vilket träningsflow!

I söndags var det match. Vinst med 6-1 i strålande solsken. Riktig sommarkänsla trots konstgräs. 




I måndags inledde jag och Lisa dagen i löpskorna och tog ett par varv runt elljusspåret. Efter jobb bar det sedan av till Kalmar igen. I tisdags fotbollsträning och igår morgonträning i simhallen med Frida. Därefter ett arm/axelpass på kvällen. Gymmet har inte fått lika mycket besök den sista tiden, något som märks både vikt- och utseendemässigt... Vikt som i hantlar och skivstänger.

Och så idag, en liten revansch i löpskorna! Drygt 11 kilometer i 4:55-tempo. Hade sällskap under dagens runda, vilket såklart underlättar när tempot ska hållas på en hyfsad nivå. Att springa, flåsa och prata samtidigt kräver sin kvinna, simultanförmågan på topp! ;)

Om en timme är det dags för träning igen, den här gången fotboll. Hoppas på  en rolig träning och ett fortsatt träningsflow. Höften har klagat lite i veckan, så ska ta det lite piano nu de närmsta dagarna...

/A.

Längsta passet för i år

Jösses Amalia vilken dålig kondition jag har! 7 km á 4:57. Det var rejält flåsigt idag, men LÄNGDREKORD för i år. Fortfarande ingen känning i höften, jag jublar inombords samtidigt som lungorna gråter. 

Hann med en runda medan solen fortfarande var uppe, fantastiskt skönt även om jag råkade ha lite för mycket kläder på mig. Underställströjan var överflödig idag... Det är vår hörrni!

Nya skorna är förresten hur sköna som helst, är något mjukt tyg vid tårna som ger lite fluffiga-inneskor-feeling. 


Nu tänker jag fortsätta vara skadefri och skaffa en avsevärt bättre kondition. Imorgon väntar match, ska bli nedrigt kul! Taggad på livet för stunden, bäst att hänga med så länge det varar.

/A.


Träningsglädje

Jag är tillbaka, både i bloggen och i träningskläderna. I onsdags smög jag igång med en liten löprunda på 4 små kilometer. Fötter - check. Höft - check. Helt återställd kropp - inte riktigt check.

Det kändes verkligen att jag haft hög feber och att förkylningen var kvar i kroppen, men ändå så skönt att få röra på benen lite. Igår morse begav jag mig till gymmet innan vår föreläsning. Körde ett lugnt pass för armar, axlar och rygg. Trots det väldigt lugna passet är jag rejält seg i framför allt axlarna idag. Kanske inte så konstigt efter nästan två veckors frånvaro från gymmet, men ändå lite förvånande. På kvällen gjorde jag comeback på fotbollsplanen efter 10 dagar. Trots att vi börjar träningen 20.30, var jag riktigt taggad. Så otroligt kul att lira lite boll, springa långa ruscher över halva planen och få andas frisk luft. Kände mig alldeles lycklig både under tiden och efteråt. 


Och så nu, har jag precis avklarat veckans benpass. Tar det fortfarande lite piano, men svettades rejält och benen brände. Dagens övningar:

- Utfall med kettlebells i händerna
- Sumoknäböj
- Raka marklyft
- Benindrag med pilatesboll
- Höftlyft med viktplatta

Ganska få övningar, men många, långa, brännande set. Jag må vara hög på endorfiner, men vad jag älskar att träna!

/A.



Motivation och prestation

Min största drivkraft när det kommer till träning är att utvecklas. Att prestera. Att bli snabbare, starkare, uthålligare. Att bli en bättre fotbollsspelare.

När skadorna avlöser varandra och formen är långt ifrån vad den en gång varit, kan det bli lite tufft. Motivationen är det inget fel på, den försvinner inte med skador och skavanker, men självförtroendet kan lätt få sig en törn när lungorna inte riktigt kan arbeta som förut. I fredags sprang jag 5 smärtfria kilometer i 4:50-tempo. Jag var inte dödstrött, men det var samtidigt inte superlätt. Jag är otroligt glad över att kroppen valde att samarbeta under hela rundan, att höften och fötterna inte kändes av, men känslan rent mentalt är lite tuff. Jag vet att jag snart är tillbaka, bara jag får löpträna med lite kontinuitet utan avbrott för stukade fötter och onda höfter, men att inse att man är mer än sina prestationer är stundtals väldigt svårt för en tävlingsmänniska. Med en stark tävlingsinstinkt kommer också en stor besvikelse när man inte är i samma form mentalt och fysiskt.

Jag gillar styrketräningen och vill köra 2-3 pass i veckan, men skulle helst slippa att spendera veckans alla träningspass instängd bland cyklar och vikter. Jag behöver min terapi i löpskorna.

Den andra motivationskällan är givetvis glädjen. Det är kul att träna. Men det är ännu roligare när man får en ärlig chans att utvecklas. Att få romantisera kring hemska intervallpass när man efteråt sitter nöjd på trappan och flämtar, att få springa lugna långpass och bara vara ett med musiken, naturen och de egna tankarna. Det längtar jag till. 

Något lite roligare är att jag lyckades knipa en plats till Vasaloppet! Efter två år i tv-soffan känner jag mig oerhört taggad att ta mig an de där 90 kilometerna igen, då med x antal mil i benen. Här är en som ska köpa rullskidor! Och på tal om glädje. Solen. Våren. Promenaderna.

På promenad med Linda, Frida och Yuma.

/A.

Löparskor och märkliga dagar

Jag har äntligen köpt ett par nya löparskor! Det kan hända att jag gjorde en fuling genom att först testa ut skor på löpbandet i en butik, för att sedan gå vidare till min absoluta favoritbutik med den bästa personalen i södra Sverige. Det blev, efter mycket om och men, ett par Asics DS Trainer som jag hoppas kommer passa mig som handen i handsken.
 
Det där med att köpa skor är så svårt att jag verkligen drar mig för det. För det första är det inte världens billigaste inköp, för det andra är det otroligt svårt att hitta rätt och för det tredje har jag kommit hem med skor som varit helt fel mer än en gång. Den här gången tror jag dock att jag har lyckats med mitt köp. 
 
 
De senaste två dagarna har varit väldigt märkliga. Det är inte många dagar i mitt liv som inte innehåller märkliga händelser, men nu har det varit lite extremt. Igår skulle jag hämta min bil på verkstad. Jag råkade bli sen och fick därför springa i ett lite snabbare tempo än planerat, närmare bestämt 4:40-tempo. Positivt att det inte var särskilt jobbigt. Därefter fick jag ett samtal om att jag vunnit ett par Ray-Ban solglasögon, hann knappt bli glad förrän mobilen valde att lägga av. Tog bilen in till stan, lämnade in mobilen och fick en knapptelefon från det ljuva 90-talet i utbyte. Frustrationen blev inte mindre när butiksbiträdet sa att jag får tillbaka telefonen först om två veckor.
 
Den här dagen har jag ägnat åt att bråka med flertalet kundtjänstmedarbetare på Telia och blev snudd på väldigt otrevlig då Telia sköter detta på ett otroligt dåligt sätt. Fick genom kundtjänst reda på att det kan ta en månad innan jag får tillbaka min mobil. Året är 2014 och jag ska ha en knapptelefon utan internet i en månad? Helt fantastiskt dåligt. Blev givetvis på betydligt bättre humör när jag skulle köpa löparskor. Men så råkade jag vara med om en typisk Alexandra-grej. På något sätt lyckades jag utmana försäljaren på en löptävling nästa vecka. Att jag inte sprungit längre än 5 kilometer i sträck de senaste månaderna var ingenting jag nämnde. Jösses Amalia, må löpgudarna vara med mig till veckan...
 
/A.

Det blev en träningshelg

Precis som planerat sitter jag nu här i soffan, trött och hungrig trots x antal mackor. Det har blivit en hel del träning de här två dagarna, med tanken att variera så mycket som möjligt men ändå få ihop mer träning än i vanliga fall. Träningen på veckodagarna går bra, men stundtals är det svårt att plocka fram tillräckligt mycket energi för att kunna prestera efter en lång dag över böckerna. Helgen är mer fri, och i synnerhet den här helgen - ett bra tillfälle att träna lite extra efter många sömntimmar och övrig vila.
 
Igår blev det, som planerat, ett benpass följt av simning. Strax efter att jag publicerade gårdagens inlägg kom huvudvärke som ett brev på posten. Försökte vila bort den framför tvn, men med den höga puls Kalla ordnade för alla tv-tittare blev det inte riktigt så avslappnande som jag tänkt mig. Även om huvudvärken störde blev det ett riktigt bra benpass med lite nya övningar, bland annat utfall bakåt med korsade ben, det känns idag kan jag avslöja. Sedan 45 minuter i bassängen, saknade sällskap, men det gick faktiskt helt okej ändå. Lite bakning, och sedan var lördagen slut.
 
 
Den här dagen har sett ungefär likadan ut som gårdagen, med undantaget att det var Hellner som fick pulsen att skena istället för Kalla. Hade definitivt kunnat vänja mig vid att gå upp, äta frukost, plugga ett par timmar, se Sverige ta OS-silver, gå till gymmet, hem och äta, plugga lite, springa en sväng, äta lite kladdkaka...
 
Spänd på hur höften skulle reagera på dagens lilla löprunda.
 
Ett pass för armar och ben fick det bli idag, följt av 3 kilometer löpning. Inga långa sträckor, men så länge det känns bra är jag "nöjd" och klarar av att hålla stressen borta med tanke på alla dagar utan löpning som springer iväg. (Hehe, nästan lite vitsigt av mig). Jag och Linda åt sedan en exceptionellt god kladdkaka innan kvällens fotbollsträning. För min del blev det 45 minuter blandad löpning och styrka. Tiden sprang iväg, hade grymt roligt, svettades som en gris och gick ifrån hallen med ett stort leende på läpparna.
 
/A.

Back on track

Så har jag landat i min lägenhet igen. Dagen har bjudit på en föreläsning i en kurs som kommer bli nedrigt tuff, men jag känner mig ändå motiverad just nu. Igår var situationen en helt annan, men dagens föreläsning fick mig att ändra inställning. Endast 13 personer i kursen är en himla fördel med tanke på svårighetsgraden. Fem intensiva veckor, sedan ska tentan i Rapportering, finansiering och analys sitta!
 
Drog med mig Linda på en liten löprunda innan. 6*4 minuter med gåvila. Höften trilskandes lite mer än den gjort på sistone, blir nog en ny tid hos naprapaten inom kort. Drog hem, bytte skor, slängde av mig understället och begav mig till gymmet för ett rygg- och axelpass. Jag gillar verkligen att gymma, men just ryggen är något jag kämpar med på mer än ett sätt. För det första är det lite småtråkigt, för det andra har jag lite problem med att verkligen få kontakt med ryggen och för det tredje är den sned och allmänt krånglig. Det kan med andra ord bara bli bättre på samtliga punkter! Idag gick det dock över förväntan, kul att vara tillbaka på Friskis även om jag saknade Lisa vid min sida, som jag tränat mycket med den senaste månaden.
 
                                     
Redo för löpning i mörkret...
 
Imorgon väntar fotbollsträning om höften känns okej, och innan dess en dag på biblioteket. Studentliv, here we go again.
 
/A.

De gamla vanliga rutinerna

Min långa julledighet här hem-hemma börjar närma sig sitt slut, på gott och ont. Nästan en månad på hemmaplan har gjort att jag har kommit in i de gamla vanorna igen, med fotbollsträningar, jobb och kompishäng. Idag har det varit precis en sådan dag. Jobb 9,00-17,30 och sedan direkt iväg för att träna. Idag var det visserligen ingen fotbollsträning, men än dock träning vid fotbollsanläggningen med en "fotbollskompis". Mitt sällskap för dagen var inte vilken fotbollskompis som helst, utan närmare bestämt min vän och adept Ellie.
 
                                    
 
Hur som helst. Vi körde ett pass med blandade övningar för hela kroppen. Bäst att inte slita alltför mycket på benen med tanke på morgondagens fotbollsträning. Med det i åtanke körde vi mestadels övningar för mage, armar och rygg. Inledde med en cirkel baserad på tid med dips, burpees, skivstångsrodd, plankan med förflyttning, russian twist, triceps i kabelkrossen och knäböj med viktplatta. Fortsatte sedan med latsdrag, sittande och stående rodd samt ryggresningar med vikt. Passet avslutades sedan med en cirkel (45 sekunder intensivt, 15 sekunder vila - favoriten!) med fyra övningar för benen. 
   
                                    
 
Jag hoppas innerligt att morgondagens fotbollsträning blir bättre än den som i måndags spenderades på en frusen konstgräsplan. Lägg till några minusgrader, blåst och en hal plan. En ekvation som hur man än vänder och vrider på det resulterar i en mindre glad Alexandra. Igår sprang jag några kilometer framåt kvällen, som vanligt (nuförtiden) varvade jag löpning och gång, men har förhoppningar om att kunna öka sträckorna och ta bort gångvilan inom kort. Försöker vara glad för det lilla, och tar tillvara på tiden jag egentligen skulle lagt på löpningen och lägger den i gymmet istället. 
 
/A.

Mastodontpass

När benen känns tunga och kroppen tom på energi, då vet man att det varit ett bra träningspass! Känslan av att kroppen riktigt skriker efter mat, och en smoothie försvinner på en halv minut. 
 
            
 
Denna eftermiddag bjöd på ett riktigt bra och rejält jobbigt pass. Jag och Lisa skulle ses vid kvart över tre, men då vintern har anlänt (till min stora glädje) hade låsen på bilen frusit igen (till min mindre stora glädje). Några stressiga minuter senare var jag dock på plats och dagens mastodontpass kunde börja! 
 
Både jag och Lisa har haft problem med skador under en längre tid, men var båda två sugna på att springa lite. Ett varv på elljusspåret med planerade gångpauser fick bli dagens uppvärmning. Som alltid en lika befriande känsla att få springa några meter. Vi stängde sedan in oss på gymmet och körde ett pass som var uppdelat på överkropp/underkropp. Första halvan vigdes åt biceps och triceps med följande övningar:
 
- Bicepscurl med hantlar
- Bicepscurl i kabelkross
- Biceps/axlar i kombinationsövning med hantlar
- Två övningar för triceps i kabelkrossen
- Dips på bänk med viktplatta i knät
- Triceps med viktskiva över/bakom huvudet 
 
Efter det var vi egentligen trötta nog att gå hem, men har man planerat att träna ben, så har man! Den evighetslånga korridoren blev återigen vår största fiende när vi illamående travade fram och tillbaka med rejält tunga hantlar i händerna. Övningarna för tranbenen:
 
- Utfallsgång med hantlar
- Draken (15 kg)
- Benböj med upphopp (5*45 sekunder)
- Höftlyft med vikt (10 kg) (5*45 sekunder)
- Jägarvila (5*45 sekunder)
 
Efter närmare två timmar begav vi oss hemåt lite lätt illamående och med darriga ben. Endorfinerna flödade, och känslan av att älska att träna var total. Känslan under utfallsgången var dock den totala motsatsen.
 
/A.

Julledighetens träning

Igår sprang jag igen. Eller kanske joggade. Eller egentligen snarare varvade-löpning-med-gång i 5 kilometer. Det var en märklig dag vädermässigt med tät dimma hela dagen. Jag var ute på min runda kring halv två och såg inte många meter framför mig. Trots att jag bara springer 500 meter i taget njuter jag av att få röra på benen igen. Fokuserar extra mycket på löpsteget och känner efter hur höften känns i varje steg. Kom hem igen, åt mat och choklad (alltid denna choklad) och tog det lugnt. Och blev rastlös. Åkte då till gymmet och drog av ett 45 minuter långt pass bland vikterna. 
 
På juldagen körde jag och Lisa ett pass med den egna kroppsvikten som enda vikt. Klantarslet i mig tog dessvärre överhanden då jag slog i armbågen i en skivstång efter uppskattningsvis en minut. Kunde omöjligt göra armhävningar och liknande utan fick snällt hoppa upp på cykeln när det var dags att använda armarna. Jag kan avslöja att det var jobbigt ändå... Igår var dock armen tillbaka igen och jag kunde böja och lyfta utan större problem. Jag älskar verkligen att träna. Kan inte tänka mig ett liv utan att få springa, lyfta skrot eller sparka på en boll, men allra helst utövar jag alltihop i en enda härlig, ganska ostrukturerad röra. Och allra viktigast är nog den där löpningen. Eller kanske fotbollen, men det hör ju ihop på något vis.
 
Avslutar med ytterligare en bild från julaftonens juljogg. Skägg är att rekommendera i motvind och ösregn!
 
           
 
/A.

Livsglädje

Jag och min vapendragare var en runda på Stensö i förmiddags. Solen sken och det var riktigt varmt. Fantastiskt härligt, även om det inte är det väder jag egentligen vill ha den första december. Det var riktig trängsel idag (nåväl, så trångt det blir ute i skogen) då det var tipspromenad. Vi struntade dock i den, och ägnade oss istället åt att fota lite. Eller rättare sagt, jag sprang omkring som ett fån och Hannah hade kameran i högsta hugg. Det är verkligen ingen enkel match att få till vettiga kort på mig när jag springer, det är ett som är säkert. Resultatet blev väldigt varierande, men vilken känsla jag hade i kroppen idag, kände mig som en kalv på grönbete när jag skuttade fram på olika stigar. Glädje.
 
 
Fortsatte sedan dagen med bokföring och avslutningsvis en fotbollsträning. En bra söndag!
/A.

Lokalsinnet Gud glömde

Det krävs ett lokalsinne utöver det vanliga för att lyckas virra bort sig inne i stan i Kalmar. Jag kände att jag behövde lite frisk luft igår och slog två flugor i en smäll när mjölken var slut. En liten, liten, liten löprunda till affären och tillbaka skulle bli lagom eftersom jag skulle på Bodypump två timmar senare.
 
          
 
Sprang in till stan, handlade min mjölk och gick ut genom dörren. Lyckades därefter på något märkligt sätt tappa bort mig, visste inte vilket vatten jag skulle ta sikte på och hamnade till slut nere vid stationen, på helt fel sida av stan. Jag brukar säga att jag har dåligt lokalsinne, men ordet dåligt räcker inte för att beskriva min totala avsaknad av lokalsinne. Det existerar inte i min hjärna, på riktigt. Det hela slutade med att jag sprang 4 kilometer med ett mjölkpaket i handen. Kom därför hem efter en lite längre runda än planerat och cyklade sedan iväg till stan för att vara med på Kalmarbrudarnas favoritpass. Kan återigen konstatera att det där med pass inte riktigt är min kopp the. Det är inte det att det inte är jobbigt, men det där med att köra frivändningar och knäböj i en hastighet som inte är av denna värld är inte det bästa för tekniken. Inte för mig i alla fall. Alla är olika, och tur är väl det! Jag är och förblir en ensamvarg på gymmet, eller åtmistone i den avseendet att jag gillar att kunna styra över mina egna pass.
 
Efter att ha ställt väckarklockan för morgonträning hela veckan och ändå valt att sova vidare lyckades jag äntligen ta mig upp i tid idag. Morgonen blev extremt stressig, men de 40 väldigt intensiva minuterna på gymmet var värt stressen.
 
Nu ska jag strax gå till stationen för att åka hem och jobba på julmarknad samt gå på ytterligare en årsfest. Ha en trevlig helg! 
 
/A.
 

Blandad kompott

En regnig och grå helg. Ja, sett till vädret i alla fall. Kan inte påstå att jag har gjort särskilt mycket vettigt hittills heller för den delen, vädret bjuder in till soffhäng och Sons of Anarchy, denna fantastiska serie!
 
Innan vi åt tacos och godis för allt var vi var värda igår, var jag och Linda ute och sprang en runda. 7,5 kilometer som borde varit en skön runda, men så började höften göra ont igen. En väldig besvikelse givetvis, då jag faktiskt trodde att den blivit bättre. Finns inte så mycket mer att göra än att gilla läget och hoppas på bättring inom kort. Efter denna besvikelse begav vi oss till affären och storhandlade. Lyckliga över att slippa tänka på de där 800 kronorna gick vi loss på allt från frukt till godis och lax. Resultatet av tre hungriga studenters handling:
 
                   
 
Idag har jag besökt gymmet och kört ett pass för främst axlar, men slängde även in några set bänkpress och bicepscurl på slutet - just for the fun of it. Något jag verkligen har kämpat med den sista tiden är ben och rygg. Vill ha starka ben till löpningen och har förhoppningar om att alla ryggövningar kan hjälpa ländryggen att bli bra och på så vis också höften. Det börjar faktiskt synas att jag ägnar ryggen lite mer uppmärksamhet nuförtiden. Det utseendemässiga är sekundärt, men givetvis är det ett plus när träningen även ger utseendemässiga fördelar. 
 
/A.

Lugnet före stormen

Vad märkligt det kändes att vakna strax innan sju och upptäcka att det faktiskt var ljust ute. Hade ställt klockan och planerat en morgonjogg (bäst att springa en sväng innan det finns risk att blåsa bort...) men gav mig ändå tillåtelse att känna efter idag. Det brukar vara enormt dumt att göra så, för vilken morgon lockar inte sängen mer än en runda i löpskorna? Men, just idag vaknade jag faktiskt pigg och kunde ta mig ut utan några större problem. 
 
Drygt 6 kilometer landade morgonens runda på. Ett tag sprang jag ganska ofta innan frukost, men det har jag vant mig av med, upptäckte jag idag. Det var inte direkt så att det fanns energi i överflöd om man säger så. Efter några timmar på biblioteket hamnade jag sedan här i soffan och tänkte skriva ihop några rader och förbereda inför onsdagens presentation. Det ser ut att bli en ganska lugn vecka med inlämning av ett arbete imorgon och presentation på onsdag. Lugnet före stormen, på mer än ett sätt.
 
Det har börjat blåsa ganska mycket nu, ska bli intressant att se hur mycket vi får med av stormen här på östkusten. Den andra stormen är mängden skolarbete från och med nästa vecka och fram till jul, då vi utöver våra vanliga kurser ska skriva b-uppsats. Bäst att passa på att vila lite extra nu och njuta av en av studentlivets bättre dagar långt bort från tentaångest och superstress.
 
Medan vinden viner utanför fönstret passar jag på att drömma mig tillbaka till en av de bättre sommarkvällarna det här året, spenderad med mina kära, kära vänner. Jag saknar er brudar!
 
/A.

En helg i oktober

En helg, tre träningspass, en äppelpaj, x antal kakor, lite godis, en sväng till Borgholm och en tur till IKEA. Det var den helgen det.
 
I fredags cyklade vi in till matmarknaden som varit i stan några dagar, efter att vi slagit ihop datorerna och gett oss själva helg. Godis, korv, bakverk och diverse mat. Alltid lika kul med matmarknader! Bäst av allt var det långa samtalet vi hade med en gammal dam. Fantastiskt härlig och frispråkig människa som berättade vad hon tyckte om allt från Gustav Vasa till alkohol och våfflor.  
 
 
Framåt kvällen tog jag och Linda på oss de lite varmare kläderna och sprang en sväng på Stensö, närmare bestämt 7,5 kilometer. Det finns verkligen inget bättre sätt att inleda helgen på. Igår körde jag ett bra bålpass på gymmet med uteslutande övningar för mage och rygg. Verkligen inga pass jag ser fram emot, men nu nedrans ska den här kroppen bli stark nog att prestera nästa år! 
 
Och så idag, skulle jag egentligen sprungt en sväng men valde att gå till gymmet istället. Kände av höften lite, lite under en promenad imorse och tog det säkra före det osäkra. 60 minuters mos av axlarna som avslutades med lite stakning i SkiErgen och så några minuter på roddmaskinen. Inga bilder från några av helgens träningspass, men jag har känt mig ovanligt stark. Känner att jag vågar utmana mig själv lite mer på gymmet numera, med tyngre vikter och nya övningar. En bra känsla
 
/A.

Fredagslöpning

Veckans första (enda?) löprunda blev på självaste fredagkvällen när det börjat mörkna. Det var riktigt kallt ute och blev därför den första rundan med både mössa och vantar den här säsongen. Trots lite värkande ben efter torsdagens benpass var det pigga ben som sprang runt på gatorna. Som alltid efter x antal dagars löpvila har jag det lite kämpigt i början, kommer inte in i den rätta känslan och tycker att det är lite småtråkigt att springa. Men sen, efter några kilometer brukar det släppa, och så även igår. 
 
Sammanlagt 8 kilometer i 5:03 min/km utan att känna av höften! Idag påminner den mig om sin existens, men det känns ändå som att det går åt rätt håll. 
 
 
Efter en snabb dusch anlände sedan Hannah och Linda och fredagsmys stod på menyn. Hemmagjord pizza och Idol, sämre kan man ha...
 
Imorse (kanske snarare i förmiddags) cyklade jag iväg till gymmet för att träna rygg och mage. Stående och sittande rodd, latsdrag, plankan, russian twist och lite annat smått och gott. Avslutade med ett par övningar för axlarna och sedan var jag nöjd för dagen. Nu sitter jag här i underställ i soffan och förbereder mig inför dagens lilla utflykt. Vi tänkte upptäcka Kalmar på cykel idag. Ingen träning, bara en härlig runda med fotopauser, fika och frisk luft.
 
/A.

I lyktornas sken

Jag är så galet motiverad till att träna just nu! Kvällen bjöd på en lugn, härlig runda på Stensö med Linda och Hannah. För ett år sedan skulle jag inte fått med mig dem på en löprunda, det vill jag lova. Det blev 6 kilometer med otroligt pigga ben, hade väldigt gärna sprungit både längre och fortare idag, men det satte sällskapet stopp för. Och det tackar jag och höften för.
 
Jag hoppas att jag kan övertyga Hannah om naturens fördel, jämfört med löpbandet hon håller sig till i vanliga fall. Hon var positiv efter dagens runda i alla fall, vilket bådar gott inför framtiden. Jag blir alltid lika glad när jag lyckas få någon att ta sig ut i naturen och faktiskt uppskatta en löprunda. Min forna löpkompis har flyttat från stan och jag är i  desperat behov av nya löparkompisar inför vinterhalvårets kvällsrundor. Jag är en fegis i mörker, men jag tror faktiskt att man ska vara lite av en fegis när det är mörkt ute. Tyvärr.
 
Efter att dagens lilla runda var avslutad återstod den verkliga utmaningen. Att ta kort i mörker med en iPhone ställer stora krav på kreativiteten. Lösningen fick helt enkelt bli att använda oss av bilens resurser och placera oss framför lyktorna...
 
                       
 
6 kilometer i 5:25 min/km. Längtar efter snabba, jobbiga, kräkpass med efterföljande illamående. Även om jag gärna klarar mig utan det där obligatoriska illamåendet egentligen...
 
/A.

Tankar om löpningen, kroppen och framtiden

För sisådär två månader sedan var jag på gång i löpningen, det gick bra, jag längtade till nästa pass och har nog aldrig varit i så bra form som då. Sedan kom krånglet som har ältats här i flera inlägg. Krånglet med foten och höften. För ett par timmar sedan sprang jag 5 kilometer. Det är en distans som är vansinnigt jobbig att springa fort, en distans där snabba tider både lockar och inspirerar mig. Jag tror inte att jag är någon långdistansare, trots mina långa ben och min i grunden ganska gängliga kropp. Det blir liksom lite för tråkigt. Ett långpass kan vara helt fantastiskt när den rätta känslan infinner sig och evighetsmaskinen till ben och hjärta jobbar tillsammans medan tankarna är på annat håll. Den känslan är fantastisk, men slitiga långpass med betongben och flåsig andning är inte någon personlig favorit
 
5 kilometer däremot, tror jag faktiskt att jag skulle kunna bli "bra" på. Nu pratar jag inte om bra som i "jättebra", men i bra som att kunna springa på tider en bit under 20 minuter. I våras lyckades jag klämma dit 19,52, vilket jag var och är väldigt nöjd med, men det var också utan någon direkt kvalitetsträning. 
 
Idag sprang jag 5 kilometer på mjuka grusvägar för att skona höften och ryggen. Det var varken kul, skönt eller lätt. Det var tungt, gick sakta och kändes pisstråkigt rent ut sagt. Att konditionen är en färskvara kan jag skriva under på! Men, som jag och min favoritbloggare Karin diskuterade på twitter - varför ska konditionen vara på topp nu egentligen? Jag har inga lopp att springa, inga tider att slå. Men jag vill ändå kunna springa i ett hyfsat tempo utan att bli jättetrött. 
 
Civilklädd och halvglad. 
 
Förutom att träna fotboll två gånger i veckan sprang jag 25-40 kilometer i veckan när jag kände att jag var på gång i löpningen, däribland ganska många pass med gansa bra kvalitet. Inte särskilt många kilometer, men bra mycket mer än septembers veckor bestående av 14, 4, 14 och 6 kilometer. Antal genomförda fotbollsträningar: 0.
 
Så snart foten och höften vill samarbeta med mig igen ska jag sakta men säkert ta tillbaka den förlorade konditionen. Utmana kroppen med varierad träning genom att åka skidor, springa och fortsätta med den nu väl invanda rutinen med styrketräning 2-3 gånger i veckan. Jag ska bygga en nedrigt stark grund för att kunna bli snabb och stark lagom till våren. Då nedrans ska jag under 20 minuter på 5 km, en bit under 45 minuter på milen och så ska jag ta revansch på Göteborgsvarvet. Jag ser verkligen fram emot att återigen kunna springa i 4:40-tempo utan att bli hur trött som helst. 
 
/A.
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0