Hej klassiker!

Halsont, dag 5. Frustrationen. Det kryper i mig, jag vill springa snabbt och länge och lyfta tungt. Givetvis bara för att jag inte kan. Försöker att se det för vad det är - en förkylning. Inte jordens undergång. 

Dagen har spenderats på Öland. En trevlig och spontan utflykt med tramsiga försök till att spela in träningsvideos med dåligt tajmade deltagare. Oerhört fånigt resultat, men nedrigt roligt! Resultatet är dock inte offentligt än, måste fila lite på innehållet först...

Paus vid ett par stränder, lunch i Borgholm och fika på tillbakavägen. Man ska aldrig underskatta små dagsutflykter utan direkta planer, med små matstopp och vacker natur.

Dags att sova för att vakna utan halsont om en sisådär åtta timmar. Snälla, kära kroppen - låt mig få chansen att roffa åt mig lite endorfiner imorgon! 

/A.

Bitterheten när jag vaknade idag, hes och med extremt ont i halsen går knappt beskriva. En titt i spegeln förstärkte det jag kände. Rent krasst: värre saker har definitivt hänt. Just nu hade jag dock så evinnerligt gärna haft en ledig eftermiddag, men kanske framför allt fått chansen att ta ut mig riktigt ordentligt. 

Jag ska inte springa imorgon, jag ska jobba istället. 

Positivt med dagen är dock att jag fick en plats till en extrainsatt crawlkurs i Kalmar! Stod långt ner på reservlistan så det kom lite som en överraskning. Som liten var jag extremt rädd för vatten och var den sista i klassen att ta simborgarmärket, så nu blir det lite upp till bevis här, om man kan lära gamla hundar att sitta eller inte. Kul ska det i alla fall bli, hur det än går. 

Försöker förtränga denna mindre festliga vecka och istället tänka lite positivt. Drömmer mig tillbaka till minitriathlonet i Kalmar för ett par veckor sedan. Så fantastiskt roligt, önskar jag fick göra om det på studs! Med en zlatantofs mitt på huvudet, snabbt uppsatt påväg ut från växlingsområdet - och väldigt väldigt glad. 

/A.

Ibland flyter livet bara på utan bekymmer och problem. Då är träningen en härlig bonus till den i övrigt positiva tillvaron. Men så ibland, känns livet lite mindre festligt av olika anledningar, och då blir träningen helt plötsligt viktig på ett helt annat sätt. Då blir träningen istället en närmast livsviktig ventil för att på bästa sätt rensa hjärnan.

 

Idag inleddes dagen med knappa timmen på gymmet. Lite låg på energi men körde i alla fall igenom överkroppen med mest fokus på rygg och triceps. Med en huvudvärk som känns som kronisk har jag svårt att äta ordentligt, mår illa för att jag inte ätit, försöker äta, tränar, känner mig matt och inser att den negativa spiralen är i full gång.

 

Nu ska jag iväg till jobbet, men längtar mest av allt efter att få springa så länge benen bär. Efter att få köra tills jag inte har bensin i en annan tappning. Din soldat ja, en typiskt bra låt som klarar spela-sönder-testet. När en låt fortfarande är bra efter att ha spelats på repeat 20 gånger, då är den bra! Får passa på att önska er en fin onsdag, spring tills ni inte har bensin, njut av en kopp kaffe i solen eller stäng in er på jobbet, valet är fritt!

 

 

Träningen rullar på bra med hyfsad variation. I måndags vilodag pga extrem magkramp som vägrade att ge med sig, tisdagen bjöd på en morgonrunda á la 8 km och igår blev det en löprunda med Ellie. I förmiddags var jag ledig och fick med mig Lisa på ett pass, denna gång på varsin motionscykel. Vansinnigt svettigt! Har blivit bortskämd med att ha en ständigt träningsvillig kompis 5 kilometer bort, vissa pass går så mycket enklare med lite sällskap. Och slutligen, sprang jag omkring och jagade en boll i en och en halv timme efter jobbet.

Jag börjar inte bara längta efter Kalmar och plugg utan även efter lite klassisk höst- och vinterträning. Längre distanser i längre tempo och mer styrketräning än för tillfället. Fast, samtidigt är jag taggad på att försöka springa några snabba lopp innan säsongen är över. 

Jag anmälde mig faktiskt till en crawlkurs tidigare i veckan, men fick sedan besked om att den var fulltecknad. Trist, för nu vill jag verkligen lära mig att crawla och kunna uppskatta simning. Min förhoppning är att kunna starta i alla fall en dag i veckan med ett pass i bassängen. 

Lite rörigt inlägg som sammanfattar de senaste dagarnas träningsaktiviteter och tankar. Så kan det bli ibland.

/A.

Så var premiären gjord, nu har jag simmat, cyklat och sprungit för första gången någonsin (sammanhängande bör kanske tilläggas). Med Ironman som går av stapeln imorgon känns det nästan lite löjligt att skriva om minitriathlonet som är väldigt mini i jämförelse, men here we go:

 

Hela gänget begav sig till växlingsområdet kring halv 5. Fixade med cyklar och grejer, kollade upp banan extremt noga eftersom en nervös Alexandra ville ha stenkoll på det som gick att ha stenkoll på. Efter att Jesper hade startat var det bara tjugo minuter kvar till det var min och Fridas tur, det kändes nästan lite overkligt att vi skulle gå i det där orimligt kalla vattnet utan våtdräkt. 21 grader är orimligt kallt för en riktig badkruka. Fem minuter innan start var det dags att gå i, fick såklart en chock men tvingade mig att bara gå i och doppa mig snabbt som tusan. Minuterna gick snabbt, och så gick startskottet...

 

Frida, som har lite talang för det där med simning, for iväg i en väldig fart medan jag kämpade på där någonstans mitt i skaran av simmare. Blev halvt dränkt av crawlande man med en väldigt yvig simstil, men utöver det inga större katastrofer. Tänkte på Fridas ord om att man har simmat mer än hälften när man passerar bron, därefter var cyklingen allt jag hade i tankarna. 520 meter simning avklarades på 13:51.

 

Upp ur vattnet och in i växlingsområdet. Ovant att springa direkt efter att ha simmat, men joggade fram till min cykel så fort jag kunde. På med t-shirt, klocka, nummerlapp, hjälm, skor och så iväg! Det var väldigt mycket publik precis i början av cyklingen, adrenalinet pumpade och benen gick riktigt snabbt där i början.

 

 

18 km cykling på 36:10 är sannerligen ingen fantastisk tid, men jag skyller liiiiite på avsaknaden av en riktig racer. Mötte Frida strax innan vändningen ute vid Lindsdal och fick lite extra energi av hennes "Heja Alex!". Tillbaka in i stan och in i växlingsområdet. Av med cykelskorna och på med löpskorna.

 

Jösses vilka sega ben! Aldrig varit med om så tunga lår förut, men så har jag aldrig testat att springa efter att ha simmat och cyklat förut heller. Innan den första kilometermarkeringen hade jag absolut ingen aning om ifall jag sprang i 4- eller 7-minuterstempo. Oerhört märklig känsla! Löpningen var inte helt otippat min starkaste del, 4,2 km på 17:55.

 

De sista kilometerna gick i slowmotion och var riktigt kämpiga. Fantastiskt publikstöd gjorde dock resan lite enklare. Låg och drog med en kille på hela upploppsrakan, han ville hemskt gärna ta sig förbi, men det gick han bet på. Fantastiskt nöjd, glad och trött ramlade jag in i Frida efter mållinjen. Frida som kom på 12:e plats av 239 damer i den öppna klassen! Jag hamnade på plats 52, vilket jag ändå ser som okej som den nybörjare jag är. Nu ska jag bannemig lära mig att crawla i höst, det finns inget annat. Ja, det kan kanske vara så att jag har fått lite mersmak - det var ju så nedrigt kul!

/A.

 

Mina förväntningar på dagen är enbart att ha riktigt roligt och att våga utmana mig själv och trampa fortare än jag någonsin gjort förut. Simningen får gå som den går, mest nervös över vattentemperaturen som är alldeles för låg för en badkruka. Löpningen tänker jag inte ens på, där är det bara att tuta och köra. Klockan 18.20 gäller det, då går starten för mig och Frida i Kalmar minitriathlon. Dessutom deltar Fridas bror, sambo och granne, men i andra startgrupper. Jag älskar sånt här, ser enormt mycket fram emot dagen!

Vaden gjorde ont som tusan under uppvärmningen men sedan släppte det faktiskt. Knät kändes stabilt, väntar in kvällens potentiella eftervärk innan jag säger för mycket... Kom in efter 25 minuter i första och spelade sedan matchen ut.

Det är ett ständigt dilemma det där, med fotboll och skador. I princip alla i min omgivning råder mig att lägga fotbollsskorna på hyllan med tanke på vårens lilla knäincident. Jag har ägnat åtskilliga timmar åt att tänka på det här, men har nog kommit fram till att jag ska spela säsongen ut, så länge jag inte känner av knät. Det är min stora fasa i livet just nu, att skada knät och inte kunna springa. Jag vill verkligen kunna springa hela livet, fotboll lär jag bara spela ett par år till, hur fantastiskt roligt det än är.

På onsdag väntar Kalmar minitriathlon och igår tog jag sommarens andra cykelrunda. Tungt som tusan, hur kan man kan vara så dålig på att cykla? Det blir minst sagt en spännande historia, men skönt med positiva besked från vaden som varit tjurig ett bra tag. En ordentlig uppvärmning är vad som verkar behövas för att den ska fungera. Var hos en naprapat i tisdags som konstaterade att fästet mellan vadmuskeln och senan inte är helt okej, men kanske att en timmes behandling gjorde nytta ändå. Om det handlar om en sträckning eller en överansträngning kunde hon inte svara på, men var i alla fall ganska övertygad om att det inte blir värre av att belastas.

/A. 

Jag var extremt trött efter jobbet idag, försökte hitta energi och inspiration med såväl kaffe som godis men det hjälpte inte särskilt mycket. Då finns det inget annat att göra än att koppla in autopiloten, byta om, gå ut till bilen och åka iväg till ett noga utvalt ställe med minimalt med backar. Detta till trots, var det några riktigt branta backar att staka uppför och balansera nedför, det verkar vara omöjligt att undvika. 

Jag har alltid svårt att motivera mig den första kvarten på skidorna, då rullar det trögt och flytet infinner sig inte alls, men sedan brukar det släppa - så även idag. Med en vad som krånglar lite lätt (hoppas jag) får det nog bli fler pass på rulle i veckan, oerhört bra komplement till löpningen när benen behöver vila. Dessutom är jag extremt taggad på att åka Vasaloppet igen, precis den motivationen jag behöver för att orka hålla uppe kvaliteten på träningen hela vintern. 

1 timme, 13.05 kilometer blev det idag. Med tanke på den blöta vägbanan och den väldigt ojämna vägbanan var jag nöjd. 

/A.

10 kilometer är nog faktiskt en av de värsta distanserna jag vet. Inte så kort som 5 kilometer (nehe?) där man kan ösa på och intala sig att det är över på ett kick och inte så långt att man har tid på sig att kompensera för en lite långsammare kilometer. Det är helt enkelt halvfullt ös hela vägen. Innan starten.

Starten gick och därmed också den sedvanliga rusningen. De första två kilometerna gick lite för fort (när ska jag lära mig?) och resterande 8 kilometer ganska exakt i 4:30/km. Det var rejält kämpigt, framför allt mellan kilometer 6-9. Hade rygg på en triathlontjej under nästa hela loppet men fann energi att dra förbi henne med en kilometer kvar. Hade lite energi kvar till att öka på slutet, men så oerhört skönt att komma i mål! Från start- till mållinje 44:21 enligt min klocka, men bruttotiden enligt resultatlistorna säger 44:27 och plats 22 av 294 i damklassen. Nytt försök på milen inom kort! 

Fantastiskt bra jobbat av både Frida och Johanna som debuterade på mildistansen. Strålande resultat och framför allt med mersmak för fler lopp, precis så som det ska vara. Löpning och lopp överlag är så fantastiskt kul, trots ångesten innan start och smärtan under tiden. Mot nya friska PB:n! 

/A.

Nu har jag energi nog att orka med morgondagens 12 timmar på jobbet. Lite rullskidor innan dess och saken är biff. Tack för ikväll, solen, naturen och väninnorna! 

/A.

När temperaturen sjunkit ett par grader framåt 19-tiden ansåg jag och Lisa att det var svalt nog för att träna. Löpning och styrketräning stod på programmet, och även om det inte är optimalt så körde vi först löpintervaller - sedan ben. Hur svettigt det var? Om jag säger att den gröna sport-BHn inte hade en torr fläck så överdriver jag inte...

Vi körde 5+4+3+2+1 minut/er med en minuts joggvila mellan varje intervall. Lyckades hålla tempot mellan 03:44 och 4:02, vilket känns som ett positivt formbesked med tanke på min ovilja att springa när det är alltför varmt ute. Det var jobbigt såklart, men som Lisa flåsade fram där någonstans mellan intervall nr tre och två. Jag hatar det men älskar det ändå! 

Sedan ben. No words needed. Det var svettigt och tungt, men inte fullt så tungt som förra veckan. Håller tummarna för en lite mildare variant av träningsvärk, hade varit gött att kunna sitta ner framåt helgen i alla fall...

/A.

Det blev istället en dag på hemmaplan, som efter frukost innehöll en 8 kilometer lång skön löprunda med Lisa. Gött prattempo, med skog på båda sidor och grus som underlag, i det gamla järnvägsspåret. Vi sprang och vände och hann nog med 3 långa raksträckor på de kilometerna. Det har sina för- och nackdelar det där med att det är så rakt, jag kan tycka att det är ganska skönt att mala på utan att se slutet på sträckan men samtidigt är det inte särskilt varierande. 

/A.

Jag älskar verkligen att träna nu. Variationen, utvecklingen, motivationen. Allt flyter på! (peppar, peppar....).

Har varit rejält sliten i benen efter långpass, intervaller och ett par andra löppass förra veckan och har därför hållit igen nu i veckan. Har istället varit på gymmet, fått extrem träningsvärk i benen, slitit med att få överkroppen att vara lite mindre tanig och så har jag åkt rullskidor.

Har bestämt mig för att varje vecka köra minst ett pass på en timme på rullskidorna, allt utöver det är en bonus. Igår var det slitigt och kämpigt, men det går ändå framåt. Hann drygt 13 kilometer under de där 60 minuterna vilket får ses som godkänt med tanke på mitt tempo under de inledande rundorna. 

Bloggen har ekat tomt, men passar på att bjuda på ett antal bilder från den senaste veckan av varierande kvalitet och karaktär:

Ett lätt löppass med bland annat inslag av utfall i backe med Britta.

Cykeltur med Ellie och Malin...

Det var en liten uppdatering det. Imorgon hoppas jag på att den värsta träningsvärken har försvinnit så att benen är fit for fight för en löprunda efter jobbet. Innan dess väntar en heldag på jobbet - kudden kallar.

/A.

Att paddla kajak var något helt nytt för mig, lite vingligt i början men nedrigt kul, och kämpigt för armarna efter ett tag.

Efter en god lunch och några minuters vila hoppade vi i löpkläderna och sprang en liten sväng. Med förkylning i kroppen ville jag inte utmana ödet alltför mycket med någon lång runda. På med våtdräkterna och iväg till havet. Chockartat kallt till en början, men sedan var det faktiskt riktigt skönt. 

/A.

Förra veckan hade jag ju ont i halsen men var inte förkyld. Åhus tillsammans med x antal förkylda och halvsjuka människor och så vaknade jag med lite förkylningskänning häromdagen. Nu har det övergått till täppthet och snuva, ingen tendens till feber så hoppas det håller sig där.

Jag (vi?) har som mål att köra ett frivilligt löppass i veckan med lite intervaller, för och med några ur fotbollslaget. Igår var det dags för sommarens första pass som blev 10*200 meter + 5 intervaller i backe där vilande gäng fick stå i planka under tiden de andra sprang backe. Det är verkligen oerhört svårt att hålla i intervallträning när gruppen skiljer sig åt snabbhets- och uthållighetsmässigt men jag tycker det blev ganska bra. För min egen del blev det mer av ett vanligt löppass men det är sekundärt i det här fallet. :) Nästa vecka hoppas jag att fler vågar sig på att förbättra konditionen lite, är alltid välbehövligt. 

Och rullskidorna! Det går framåt. Inte en enda vurpa häromdagen, kändes faktiskt ganska stabilt. Mitt stora problem är dock alla blåsor jag får, söker med ljus och lykta efter ett par handskar bra nog för mina klena händer. 

/A.

Idag är jag ledig och har haft en helt oplanerad dag med sovmorgon som enda måste. Sprang 7,5an innan också, det där fruktansvärda terrängspåret som dagen till ära var rejält blött efter helgens regnande. När man sjunker ner och känner hur man med någon form av sugproppseffekt dras ner i leran varpå skorna fylls med vatten, då vet man att man kommer få slita lite extra de sista kilometerna.

Småland bjuder inte på något finväder så att sola är uteslutet idag. Ligger istället i soffan och vilar lite innan det är dags för dagens andra pass som just idag får bli på rullskidor. 

/A.

Ser det som behövlig vila och ser nu fram emot en überhärlig helg i Åhus med mina kära fotbollskompisar tillika bästa vänner. Sol och bad byts nog ut mot regn och rusk men vad gör väl det? Jag ska inte utsätta knät för att spela men ska självklart agera coach/hejarklack. Mot Åhus!

Midsommar har spenderats i Borgholm i Lindas stuga. Förstklassigt värdskap och med mat som skulle räckt till dubbla antalet gäster är jag nöjd. Jordgubbar, sill, grillat... Gjorde midsommarkransar, blev extremt allergisk, frös rejält och skrattade mycket - en klassisk midsommar. En himla trevlig helg med utgång två kvällar i rad (ovant för tant Alexandra, 78 år mentalt). Väldigt roliga sådana dock, på det så omtalade Strand. 

Nu till veckan har jag förhoppning om löpning, rullskidor, styrka och kanske ett pass på cykeln imorgon. Gött flow! 

/A.

Jag är så glad, så glad, så glad. Löpningen funkar fint trots knät och träningsmotivationen är på topp! Har fått till två morgonrundor nu i veckan, och idag begav mig till den fruktansvärt jobbiga och lite ångestframkallande 7,5an. Upp, ner, upp, ner, terräng, stundtals obanat med rötter och stenar och lera och allt vad skogen har att bjuda på. Galet jobbigt, men samtidigt oerhört roligt. I den bästa av världar är jag disciplinerad nog att springa den en gång i veckan nu i sommar, känns som en bra grej för mina stukade fötter, och för kondition och styrka såklart. 

 

Men så till höjdpunkten träningsmässigt den här veckan: rullskidorna. Igår köpte jag ett par alldeles fantastiskt fina rullskidor som jag sedan invigde. Det blev en mil till att börja med, men ska ut på en runda imorgon kväll efter jobbet igen. Balansen är det definitivt fel på, men så roligt, och så bra träning. Hela kroppen får jobba och det känns som ett perfekt komplement till den för stunden så roliga löpningen. 

 

Jag älskar verkligen när jag hamnar i sådana här stim som ofta infinner sig efter skadeperioder. Nu blev det visserligen bara 14 dagar helt utan löpning, men det är nog för att det ska börja krypa i benen. Nu ska jag bara se till att hålla igång styrketräningen också, måste fixa ett gymkort här hem-hemma att ha i sommar.

 

Gårdagen spenderades sedan i goda vänners lag. En perfekt sommarkväll!

 

Igår var vi ute och cyklade i det helt perfekta cykelvädret. Vi var fem personer som trampade 3,5 mil på perfekta små cykelvägar och smala bilvägar. Så härlig runda att jag faktiskt överväger att ge mig ut en sväng om en stund. I övrigt har dagen ägnats åt att tvätta och sola, det sistnämnda med en bok i handen. Det hårda livet. 

Bäst att njuta så länge jag kan, på måndag bär det av hemåt för att jobba så snart jag besökt sjukgymnasten igen. Inte för jag lider av att jobba på något sätt, men så många heldagar i solen lär det inte bli i sommar. Det är då det gäller att utnyttja tidiga morgnar och sena eftermiddagar och kvällar. En sen löprunda i solnedgången är svårslaget...

/A.