Hej klassiker!

Den Svenska Klassikern är avklarad. Mot nya utmaningar!

Svacka

Som det kanske har framgått av tidigare inlägg här på bloggen den sista tiden, är livet inte riktigt på topp just nu. Sett till träningen, är det definitivt inget fel på motivationen, men när kroppen sätter käppar i hjulet "för sig själv" är det svårt att hålla humöret uppe. Jag blir faktiskt uppriktigt ledsen över att ha fått ont i höften just nu. Det var längesedan jag kände mig i så bra form i löpningen, som jag gjorde för ett par veckor sedan. Nu har jag sprungit tre enkla distanspass på två veckor. Fjorton dagar och tre löppass är knappast tillräckligt för att hålla den goda formen vid liv. 

 

Har inte nämnt min fot här på ett tag med risk för att låta som en ynklig hypokondriker, men om sanningen ska fram, är den inte helt återställd efter stukningen jag drog på mig strax innan sommaruppehållet i fotbollen. De senaste matcherna har jag tejpat den hårdare än någonsin förut, och ändå haft mer ont än jag brukar ha i den efteråt. Jag har bestämt mig för att kolla upp den nu, förhoppningsvis och förmodligen är det inget större fel på den, mer än uttänjda ledband. Att ha en fot som svullnar upp och gör ont efter varje träningspass känns dock inte helt normalt.

 

För tillfället är jag väldigt kluven angående helgen som kommer. Jag är anmäld till Kretsloppet och var enormt taggad inför att få testa formen på milen, men i nuläget vet jag inte hur jag ska göra. Vi har match på söndag, och med endast tre matcher kvar och en förstaplacering med en poängs marginal, är det inte riktigt läge att offra något. Det kommer fler lopp, jag vet, men det känns samtidigt otroligt surt när man väl har betalat en förhållandevis dyr startavgift och är inställd på att springa. Samtidigt, frågar jag mig om jag kommer göra mig själv rättvisa med de senaste veckornas träning...

 

Tänkte springa en sväng imorgon och se hur kroppen reagerar och tar ett beslut därefter. Hur hade ni gjort?

 

Idag inledde jag dagen på cykeln på gymmet i 60 minuter. 60 svettiga och jobbiga minuter där en del av frustrationen försvann i takt med att svetten rann. Funderar på att besöka gymmet en gång till innan dagen är slut, då med styrketräning i fokus. Efter morgonens pass var lyckan på tillfälligt besök, men bara halvt, vilket man nog kan se i det lite halvskeva ansiktuttrycket här nedan. När kroppen krånglar får man vara glad för det lilla, och man får vara definitivt vara glad så länge endorfinerna varar...

 

 

/A.

 

Fina du !!! :( inge bra

<3 kraam

Åh sånt där är så himla svårt men ingen annan känner din kropp bättre än dig så du är nog den som måste ta beslutet. Jag kan ju bara tala utifrån erfarenheten att det SUGER att vara långtidsskadad. Fundera och känn efter. Ta hand om dig!

Det är inte alls en rolig känsla när man verkligen vill och vet att man egentligen kan men så sätter kroppen sig ivägen. Bara du kan känna hur du ska göra och hur kroppen mår. Men det är inte värt att bli sämre för, eller?

Åhhhh, jag lider med dig!! Och goda råd kommer inte från mig tyvärr. Jag lyder dom ju ändå inte själv :0) men visst är det så att kroppen nog menar att sända oss signaler om vila när det gör sådär ont!!

Krya på dig!!!