Hej klassiker!

Idag är det en sådan där dag när allt bara flyter på och känns nedrigt bra!

 

Började dagen med 80 minuter på löpbandet. Konstaterade på väg till gymmet att det nog kan bli utomhuslöpning nu framöver. Det är givetvis inga problem att springa i snö och på hala gator egentligen, men med min instabila fot vill jag inte riskera något. Löpningen gick över förväntan, målet var 80 minuter i lugnt tempo, vilket jag lyckades med. Lyckades även med att hålla den värsta tristessen borta genom att lägga allt fokus på musiken i lurarna.

 

Fortsatte sedan i full karriär till köande för att få biljett till en föreläsning med Isabella Löwengrip. Lyckades få tag i en av de 150 biljetterna genom min stora erfarenhet av köande efter 13 år av skolbuss med tillhörande trängsel i köer. Och föreläsningen, den var grymt bra! Inspirerande på alla sätt och vis - det finns bannemig ingenting som är omöjligt!

Lunch och sedan iväg på cyklarna för en föreläsning på ett företag en bit utanför stan. Härligt, soligt väder, närmast snöfria cykelvägar och intressant föreläsning.

 

När jag sedan kommit hem, slagit mig ner i soffan, varvat ner och ätit en burk tonfisk, ringer Hannah. Hon befinner sig i stan och har lyckats göra någonting med sitt lås till cykeln som gör att hon är som strandsatt på en öde ö, utan möjlighet att ta sig hem. Givetvis rycker jag och min trotjänare till bil ut. Vi bär cykeln genom halva stan som några andra tjuvar och lever i tron att allt är frid och fröjd. Tills vi kommer till momentet att försöka få in cykelskrället i bilen. Det slutade med en mycket nervös hemfärd i den mycket polistäta staden, med halva cykeln utanför bilen. Lyckligtvis lyckades vi undvika farbror blå som nog inte varit helt nöjd med cykelns placering, min obefintliga vänsterblinkers och det obefintliga säkerhetsbältet på Hannah som satt och höll fast cykeln i det nedfällda baksätet.

 

Sedan följde ett spektakel som är svårt att beskriva, men en sak är säker - all cred till cykeltjuvar som med enkelhet kan bryta upp lås. Herre min jösses vilken tid det tog. 20 minuter, en brödkniv, en skalkniv och en avbitartång senare var låset uppbrutet och allt var åter i sin ordning...

 

 

Idag leker livet trots kvällens lilla missöde, antar att det beror på den positiva inledningen av dagen. Gissar att solen som varit framme stora delar av dagen, också är bidragande till det goda humöret. Våren är på ingång!

  

/A.