Klantigast i stan
De som känner mig vet vilken otroligt klantig människa jag är. Inte en trappa utan att jag trillar, inga glas i handen utan att de faller i golvet och ingen vit tröja utan en fläck. Idag var det dags igen.
Efter en lång och jobbig föreläsning om budgetering gav jag mig ut på en liten löprunda i regnet. Det började bra, tog en sväng inne i stan och ut mot Maxi. Bra ja, tills jag skulle upp på cykelvägen som visade sig vara ett dike (skyller på att regnet skymde sikten, typ...). Tvingades till en tvärnit och en fantastiskt ograciös sväng på 180 grader.
En millisekund senare låg jag på marken, klockan 16.00 när det är som mest folk och bilar ute, en meter från vägen och med x antal åskådare. Snabbt upp, ett "nejdå ingen fara!" och ett fejkat leende till damen som undrade hur det gick. Blodiga händer och knän, allt för att cykelvägen visade sig vara ett dike. Haha, ibland orkar jag verkligen inte med mig själv.
blod, svett och tårar.
Efter att jag torkat bort blodet insåg jag att en dramatisk bild hade varit på sin plats. Får bli en högst odramatisk bild istället, där man får leta med lupp efter de intorkade blodresterna.
Med de orden tackar jag för mig och önskar er en trevlig fredagskväll.
/klantarsel A.
Hahaha, sitter här och skrattar för mig själv! Kunde du inte sparat det roliga till vår löprunda på Kalmar slott? ^^
