Ja men stryp katten vettja!

Hallå där! (i sann Filip&Fredrik-anda)

Idag var tanken att jag och Ida skulle rasta våra små cyklar. Och nog gjorde vi det alltid. Dock inte riktigt de tre mil vi hade tänkt oss...

Efter att ha krånglat och bytt till bil med dragkrok och lastat på cykeln och letat fram cykelskorna och hela köret, begav jag mig till Idas place. Där stod hon med sin cykel, och redan när jag såg henne anade jag oråd.

Anledning? Hon såg ut att kunna blåsa bort vilken sekund som helst, och då stod hon ändå stilla! Det blåste alltså. Ganska rejält till och med. Vi granskade träden, kollade skeptiskt på varandra, men bestämde oss sedan för att hoppa upp på sadeln. Hoppa upp på sadeln ja! Fantastiskt härlig känsla att slinta när skorna ska klickas i och hamna på den alldeles för smala sadeln, med en rejäl duns.

Ida tog täten, med en väst som stod rakt ut åt sidan tack vare vinden. Efter två kilometer i extrem, jag upprepar, extrem, motvind vände vi och cyklade tillbaka. I löparskorna istället! Med vader som stockar avverkade vi sedan drygt 6 kilometer. I motvind givetvis, vad annars?

Väl tillbaka hade jag en liten photoshoot med den ack så söta katten. Det hela slutade med att Ida fick styra upp situationen. Hon höll nästan på att strypa kattstackarn, men vad gör man inte för en bra bild?









/A.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0