Hej klassiker!

Jag har alltid hävdat att orientering är för dem som inte springer tillräckligt snabbt på "plan mark". Att navigeringen är en ursäkt för att få vila lite emellanåt. Och att det dessutom är alldeles för töntigt för min image. ;) Jag har flera orienterande människor i min omgivning som förgäves gjort många och tappra försök att få mig att börja orientera. Tills nu...

Vem kan stå emot ett sms som lyder: "O-ringen etapp 1 på söndag. Blev bara sugen på att springa det. Sen tänkte jag.... Vem skulle kunna tänka sig att ställa upp på det här dårskapet?! Jo, DU! :)" 

Jag kan verkligen inte orientera. Kan inte läsa karta eller använda kompass. Men jag gillar utmaningar, och det får vara anledning nog att göra ett försök på söndag. Jag menar - hur svårt kan det vara?

Denna idé att frambringat många skratt vill jag lova. Om inte jag ska springa för att ta mig i mål, kan jag göra det för att få en bra story att berätta efteråt... Nu över till kvällens aktivitet - att lära mig tyda en karta.

/A, innehavare av Sveriges sämsta lokalsinne.