Hjärnans efterkonstruktion

Man behöver inte vara hjärnfysiker för att förstå att hjärnan är smartare än vad kroppen är. På något sätt lyckas den även att överlista förståndet, gång på gång...

Kom att tänka på det igår, då jag under löprundan med Sandra pratade om Vasaloppet. Beskrev det som "roligt även under tiden när det var som jobbigast". När jag tänker efter inser jag ju vilken lögn det är. Vasaloppet var hur roligt som helst dagarna innan, tillsammans med 40 män i olika åldrar i en buss och på ett vandrarhem. Långa måltider med härliga anekdoter från diverse lopp och andra små lustigheter. Efteråt var det också underhållande, då med 40 individuella historier om de där 9 milen.

Men själva loppet. Det var inte ett dugg roligt när tröttheten slog till med full kraft och skyltarna visade att det var 45 kilometer till Mora. Det var än mindre roligt när armarna började krampa med två mil kvar. ÄN DOCK, säger jag att Vasaloppet var fantastiskt roligt såhär i efterhand. Hjärnans efterkonstruktion saknar helt enkelt verklighetsförankring. Utan denna efterkonstruktion skulle det inte blivit något mer Vasalopp för mig. Jag skulle inte heller varit anmäld till Göteborgsvarvet 2013. 21 plågsamma kilometer som efter upploppet helt plötsligt var jätteroligt. Hörru hjärnan, de VAR ju inte roliga! När började jag tycka om att springa omkring med en spykänsla i flera kilometer?

Jag antar att hjärnan gör såhär för vårt eget bästa. Det ska ju vara näst intill outhärdligt jobbigt emellanåt. Och någonstans, långt därinne, gillar jag den där vrålhöga pulsen och ben som skriker av smärta och mjölksyra. Efteråt.

 

Letade i arkivet och hittade en bild från dagen innan Vasaloppet. Lyckligt ovetandes om vad som väntade...


/A.

 


Kommentarer
Postat av: Karin

Haha! Precis så är det! Jag har till och med kommit på mig själv med att fundera på en till Vätternrundan; för det var ju så roligt! Vilket jag vet att jag verkligen, inte ens nästan, tyckte under tiden...

2012-08-17 @ 15:00:03
URL: http://karin.teamsportia.se
Postat av: AKA

Som sagt: tack dför att du delar! ;)

Sv: Roddmaskinen är toppenkul om man jämför...

2012-08-18 @ 18:19:10
URL: http://akaontherun.blogg.se
Postat av: Anki

Just Vasaloppet tyckte jag verkligen var roligt just där och då också. Gick i mål på Öppet Spår 2011 och sade (medan jag fortfarande hade skidorna på) att "nästa år på Vasaloppet skall jag slå den här tiden". I år gick jag i mål på Vasaloppet och anmälde mig till 2013 mindre än ett dygn efter målgång... Så jag hade faktiskt roligt innan, på plats och efteråt.

Men känner igen din känsla från andra lopp dock..

Postat av: Anna-Karin Arvidsson

Haha tack så himla mycket för de uppmuntrande orden! ;)
Nämen allvarligt talat så är det just den här hjärnfunktionen som jag använder mig av när det är tufft.
Jag tänker "Hörru AKA nu skapar du minnet av det här Gbgvarvet/Vätternrundan/youname it". Hur ska du ha´t? Tufft och härligt eller tufft och fruktansvärt?" Typ!
Sedan matar jag hjärnan med tankar som "Jag känner att jag lever. Jag älskar att jag känner!" och "Harder better faster stronger" och "Kom igen kom igen kom igen för faan!"
Self-manipulation! ;)

2013-06-20 @ 08:02:28
URL: http://akaontherun.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0