Insikt

Idag dejtade jag cykeln igen! Kom till fotbollsträningen, något frustrerad över det uteblivna besöket hos sjukgymnasten. Kände hur otrevlig och osocial jag var, och längtade nästan efter att få svettas ut alla aggressioner på cykeln. Eller, det jag längtade efter var ju egentligen att få ta på mig löparskorna och springa bort alla aggressioner. Men det är kanske dags att inse att det inte kommer hålla. Jag måste vila från löpningen nu tills jag har fått ordningen på den där delen av kroppen som jag just nu skulle vilja kapa bort.

Alltså blev det träningscykel. i 50 långa, svettiga minuter. Tråkigt under tiden, men skönt efteråt. Det jobbiga är inte att det är just jobbigt, rent fysiskt, utan psykiskt. Att sitta själv i ett rum och trampa på en cykel är inte superkul, hur man än gör. Efter att cyklingen var avklarad körde jag lite styrketräning i 30 minuter. Det absoluta sista jag gjorde var 90-grader. Gaaalet, vad benen skakade!

När det blev alltför tråkigt tänkte jag på hur många urtråkiga träningspass den här mannen måste ha varit med om i sitt liv, med tanke på träningsmängden:


bild från Brothers reklamkampanj...

Nu börjar det lukta som att maten är färdig här. Kommer sitta som en smäck!

/A.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0