I hopp om att det var där skon klämde

Sitter framför datorn (nehe?) och fryser om min högerhand. Har precis smörjt in vaderna med kylande liniment. Känns som att högerhanden har förfrusit, medan vänsterhanden är precis som vanligt, en mycket märklig känsla...

Trots att vader och benhinnor inte riktigt är på min sida lyckades jag iallafall lyckats få till en runda nu ikväll. Invigde mina nya löparskor igår, under morgonjoggen (!) men kände mig inte riktigt nöjd med dem. Efter två kilometer började yttersidan av högerfoten göra fruktansvärt ont och krampa. Kämpade mig hem och krängde snabbt av mig skorna. Idag var det återigen dags för en test. Denna gång knöt jag inte skorna lika hårt i hopp om att det var där skon klämde, hehe. Det var det kanske delvis. Efter två kilometer tvingades jag stanna, ta av mig skon och sedan knyta den så löst att hälen glappade. Inte någon superhärlig löpkänsla med en glappande sko, men hellre det än en krampande fot.

Tid: 44:54 minuter
Distans: 8,00 km
Medeltempo: 05,37 min/km

Skorna ja. Som jag tidigare nämnt var inte jag och försäljaren riktigt överens om mitt skoval. Eller själva valet av skon överlät jag helt åt henne, hon fick ta fram de skorna hon ansåg passade mig utan att jag lade mig i. Däremot var vi sedan inte helt överens om storleken. Det skiljer väldigt mycket på mina fötter, mer än en storlek. Högerfoten är den mindre. Den storleken jag tyckte passade tyckte hon var alldeles för liten. Om jag skulle gjort som hon sa, skulle alltså min högerfot haft en sko med ungefär 2,5 centimeter över framtill. Eftersom jag redan har två par Nike-skor hemma, med mindre storlek än de jag köpte, kände jag mig ganska övertygad om att de skulle räcka i storlek. Ska tilläggas att hon till sist konsulterade en annan ur personalen som faktiskt var mer på min sida än på hennes.

Jag vann fighten, och åkte därifrån med skor i den storleken jag ville ha. Att högerfoten nu har krampat kan alltså inte bero på att skon är för liten, med tanke på att det är vänsterfoten som är den stora - och den sitter minsann som en smäck!

Så, slutskrivet om nörderiet med löparskorna. 

Förresten, kameran är återfunnen. Nu är dock sladden borta.

/A.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0