Hej klassiker!

Det känns som att den här bloggen handlar om två saker just nu:

1. Träning
2. The Ark

Jag måste ibland påminna mig om att det här faktiskt är en träningsblogg med inriktning mot En svensk klassiker. Just för tillfället är det mest löpning som står på programmet, men i klassikern ingår det ju faktiskt andra saker också. Trots att Ola Salo och gänget är så långt ifrån En svensk klassiker som man kan komma (eller, vad vet jag egentligen?) dyker de upp här titt som tätt. Varför? kan man fråga sig. Därför.

Jag tycker självklart att det är jätteroligt om den här bloggen besöks av många människor, om någon liten människa kan inspireras av det jag skriver. Men samtidigt är det här en motivationskälla till mig själv. De dagar då jag inte alls känner för att träna, då jag hellre ligger hemma i soffan när regnet öser ner utanför fönstret, kan jag gå tillbaka i bloggen och se hur trist det var att vara sjuk och inte kunna träna, hur endofinfylld jag var efter den där härliga löpturen eller hur nöjd jag var med mig själv efter att ha simmat 1000 meter.

Därför avviker jag från ämnet ibland. Därför kommer Ola Salo in i bilden emellanåt. För att han inspirerar mig. Motiverar. Han, om någon, inspirerar mig till att följa mina drömmar, till att gå min egen väg. Ibland kan man behöva påminnas om det. Ibland kan jag behöva påminnas om det.

Det finns stunder då jag får försvara min träning inför människor som tycker att jag tränar för mycket och prioriterar fel saker. Människor har ibland en tendens att lägga sin i andra människors sätt att leva och vara. Jag gillar att träna. Jag mår bra av det, blir glad av det. Att jag emellanåt ses som lite stollig, lustig, "inte som alla andra", bryr jag mig inte särskilt mycket om. För det första - det är oerhört tråkigt att vara vanlig, som alla andra. För det andra - Ola Salo har övertygat mig - It takes a fool to remain sane.


Bild lånad från expressen.se

/A.