Bantning är ingenting för mig

Många människor springer sig i form. Tappar kilon och blir smala. Jag gör precis tvärtom!

Sedan jag började löpträna har jag verkligen gått upp i vikt! Allt är löpningens fel! Eller, snarare är det väl så att jag inte sprungit på evigheter och kroppen och hjärnan är inställd på att äta lika mycket som tidigare. Så egentligen är det kanske sedan jag slutade löpträna, beroende på hur man ser det. Utan löpningen hade inte kroppen varit inställd på mat i mängder. Men, lika glad är jag för det! Hade det varit för bara ett år sedan hade jag inte tagit det på det sättet. Då hade det varit lite mer åt det panikartade hållet.

Det enda jobbiga nu är att jag måste hoppa i jeansen på morgonen. Börjar på det översta trappsteget och hoppar mig sedan ner. Vid det nedersta trappsteget brukar jeansen sitta på plats.

Med tanke på hur stressigt jag brukar ha det på morgonen är detta ett irriterande och tidskrävande moment. Ska därför bli skönt att få börja springa igen, även av den anledningen. För att slippa hoppa i jeansen på morgonen. Då kan jag istället njuta en minut extra av mitt kaffe och kanske hinna se hela nyhetssändningen på Nyhetsmorgon.

Jag älskar mat. Och kaffe. Och löpning. Bantning är helt enkelt ingenting för mig.

/A.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0