Asfalt känns
5,5 kilometer, två vurpor och tre blåsor senare och en upplevelse rikare!
Jag har bara en sak att säga - länge leve antika ting!
Min 80-talsutrustning gick minsann inte av för hackor! Eller den hade kanske kunnat passa mig bättre, men utrustningen i sig var det faktiskt inget större fel på.
Tog mig med hjälp av bil till en raksträcka med asfalt. Parkerade bilen och tog på mig de cirka tre centimeter för stora pjäxorna. På med reflexhjälm och så hjälm, såklart! Med motsvarigheten till stapplande steg tog jag mig sakta men säkert framåt. Stakade. Försökte hålla balansen och inte köra alltför nära vägkanten och det lömska gruset. Det gick alldeles utmärkt tills det kom en bil som jag försökte se någorlunda proffsig ut inför. Haha, det resulterade i en rejäl vurpa. Det var ungefär som att halka på ett bananskal, men men rullskidor under fötterna. Såhär i efterhand kan jag kanske tycka att jag borde ha lyckats rädda upp situationen med hjälp av stavarna, men icke. De var mest i vägen och gav dessutom blåsor på händerna.
Efter 5,5 kilometer nöjde jag mig. Då hade jag hunnit med ännu en vurpa. Positivt är att det gick betydligt enklare ju längre jag åkte. Övning ger färdighet! Tiderna bryr jag mig faktiskt inte om att skriva ut här idag... Debuten är avklarad, och det blir definitivt fler turer på hjul.
/A.
Jag har bara en sak att säga - länge leve antika ting!
Min 80-talsutrustning gick minsann inte av för hackor! Eller den hade kanske kunnat passa mig bättre, men utrustningen i sig var det faktiskt inget större fel på.
Tog mig med hjälp av bil till en raksträcka med asfalt. Parkerade bilen och tog på mig de cirka tre centimeter för stora pjäxorna. På med reflexhjälm och så hjälm, såklart! Med motsvarigheten till stapplande steg tog jag mig sakta men säkert framåt. Stakade. Försökte hålla balansen och inte köra alltför nära vägkanten och det lömska gruset. Det gick alldeles utmärkt tills det kom en bil som jag försökte se någorlunda proffsig ut inför. Haha, det resulterade i en rejäl vurpa. Det var ungefär som att halka på ett bananskal, men men rullskidor under fötterna. Såhär i efterhand kan jag kanske tycka att jag borde ha lyckats rädda upp situationen med hjälp av stavarna, men icke. De var mest i vägen och gav dessutom blåsor på händerna.
Efter 5,5 kilometer nöjde jag mig. Då hade jag hunnit med ännu en vurpa. Positivt är att det gick betydligt enklare ju längre jag åkte. Övning ger färdighet! Tiderna bryr jag mig faktiskt inte om att skriva ut här idag... Debuten är avklarad, och det blir definitivt fler turer på hjul.
/A.
Kommentarer
Postat av: AKA
Haha första gången på inlines var jag som Bambi på hal is med ögonbindel! Men det tar sig! :D
Postat av: lina
Åh rullskidor skulle jag också vilja prova någon gång! Kul att du fick mersmak :)!
Postat av: Cath
Duktig du är! Jag vägrar också lutning och vågar inte åka snabbt på rullskidorna. Stor inlines-vana och bra allmän skidteknik hjälper inte mycket... men det kanske blir bättre när man åkt fler gånger än tre =)
Postat av: Marieh
Vad kul med rullskidor. Jag vill också!
Trackback
